Jag kan ju inte säga att jag är så bevandrad i iransk lyrik sedan tidigare, så det var med en rejäl nyfikenhet som jag läste Plötsligt lyfte alla starar, som Dragoman bokförlag bland annat skriver följande om:

”Är du nyfiken på nutida haiku från Iran? Diktaren Ali Beik, född 1951 i Dezful, räknas till en av de mest framstående haikupoeterna på persiska. Med samlingen Plötsligt lyfte alla starar: Haikudikter introduceras han för första gången för en svensk läsekrets.

Översättaren Mana Aghaee är poet och har magisterexamen i iranska språk vid Uppsala universitet. Hon har tidigare presenterat en rad svenska haikudiktare på persiska.”

Det här var ju riktigt trevlig haikupoesi må jag säga. Plötsligt lyfte alla starar blommade ut så rejält framför min blick efter första läsningen att jag var tvungen att läsa om boken ett flertal gånger efteråt. Beik diktar levande om allt från Kattens spinnande till soldaternas stövlar sett ur en poetisk vardagsblick. Några sidor in i diktsamlingen skriver Beik:

”Morgondimman
upplöses snabbare än
sockret i tekoppen”

Med få ord målas tavlor upp i mitt sinne av de korta och färgrika raderna som Beik förgyllt sin diktsamling med. Dikterna finns både på svenska och persiska brevid varandra och nog skulle detta vara ett spännande språk att lära sig. Men kanske jag borde finslipa min finska lite mer först…

Jag läser vidare och får följa med diktjaget i Plötsligt lyfte alla starar om bland annat Eftermiddag på fjället och genomdränkta fiskare med glödande cigaretter. Beik skriver inte bara bra haiku utan är riktigt bra på att zooma in närbilder i de lyriska bilder som han framkallar. För att ta ett exempel från den namnlösa dikten på sidan 46, där Beik skriver:

”En droppe dagg
faller från sjukskötarens panna
likt en diamant”

Jag rekommenderar varmt Plötsligt lyfte alla starar till alla lyrikintresserade. Det är en spännande liten samling av diktskatter som gnistrar och glittrar genom tid och rymd.