Christer Boberg är född 1970 i Falun och bor numera i Göteborg. Christer är poet, kritiker, musiker och bibliotekarie och är bland annat aktuell med diktsamlingen Ljusprolog (Unicabox).

Tjenare Christer. Hur står det till?

– Hallå, jodå det är fint. Sommaren är min årstid och jag lyckades pricka in min semester i juni när det var soligt och hett och torrt, vilket jag älskar. Det hela fick en fin avslutning på Tranås at The Fringe som är en fantastisk kulturfestival som återkommer varje sommar.

I år presenterade jag en rad av bokförlaget Trombones poeter, men fick också lyssna till bland andra Gunnar Harding, Aleisa Ribalta Guzmán, Lalo Barrubia och Lasse Söderberg. Dessutom ett underbart samtal mellan Menna Elfyn och Marie Tonkin om den första svenska urvalsvolymen med Elfyns dikter som kom ut tidigare i år. Jag blev tagen av det där samtalet, för Menna Elfyn är det självklart att poesin har direkt politisk och samhällelig betydelse.

Jag fick något att tänka på. Och förresten, icke att förglömma, det var punktema på festivalen i år, så det var en grande finale som inte var var av denna världen. Men jag vet att du vill återkomma om mina musikaliska projekt, så vi tar det senare.

Du är aktuell med bland annat diktsamlingen Ljusprolog och ett mindre häfte vid namn Ändå (bägge på Unicabox). Vilka känslor har du just nu över dessa verk?

– Det är alltid både skönt och underligt att släppa en ny bok. Skönt, för att man äntligen kan lämna ett arbete bakom sig och gå vidare. Så länge jag arbetar med dikterna vilar de tungt i kroppen, de tar mycket plats, de bråkar och skaver. Men när de väl är publicerade släpper jag taget helt, så pass att jag undrar hur tusan det gick till att skriva de där dikterna över huvud taget.

Ljusprolog tillkom under december 2021 och januari 2022, på Fuerteventura och i Athen. Jag skrev runt 150 femradiga dikter, varav 93 nu finns i boken. Långdikten Ändå är nummer två i Unicabox skriftserie Check (som för övrigt marknadsförs som ”Kex för själen”). Dikten tillkom våren 2022 och ger kanske en glimt av ett kommande verk, men här får den alltså stå för sig själv. Vi får se om den även ingår i nästa fullängdsdiktsamling.

Vad är Unicabox för ett förlag? Aldrig hört om tidigare…

– Det är något lustfyllt med trycksaker, speciellt när de är lite annorlunda utformade och bara finns i limiterade upplagor. Jag och min fru Rose-Marie kände att vi hade några riktigt bra grejer som vi ville ge ut på eget bevåg, så Unicabox är helt enkelt vårt nystartade microförlag.

Ambitionen är att ge ut utsökt poesi, men även verk med foton, bilder, ljud och musik. Det är ett rent indieprojekt och tills vidare står vi utanför gängse försäljningskanaler, men vi dyker upp i bland annat Göteborg, Köpenhamn och Stockholm framöver, så är man intresserad och har ögonen öppna finns det goda chanser att få lite utsökt poesi från Unicabox till livs…

Du är ju den poet som sticker ut mest när det gäller min gamla intervjuserie Lördagssoffan där jag intervjuade dig för ca fyra år sedan. Ingen av de andra medverkande har kommit i närheten av läsningar från intervjun med dig. Ändå är du ju inte rikskänd poet som läser poesi på Babel osv, eller har jag missat nåt? Vad är hemligheten till att så många är så nyfikna på poeten Boberg?

– Det där är mystiskt. Kanske handlar det om någon sökfunktion på nätet som bara råkar favorisera mig? Haha. Mitt författarskap ligger nog precis under radarn för de flesta, vilket passar mig utmärkt.

Är du aktivt intresserad av och nyfiken på nyskriven svensk poesi, så hittar du mina böcker och läser dem, men de ramlar inte i knät på dig. Nej, jag har inget svar på det där, men är givetvis glad om det är så.

Du skrev ju efterordet till min förra diktsamling Järnjungfrupoesi. Tack igen för det. Uppskattades mkt. Vad tycker du om Iron Maidens lyrik i allmänhet. Någon favoritlåttext av dem?

– Bra fråga. Iron Maiden har hängt med sedan jag var i tolvårsåldern och jag uppskattar forfarande deras energi och vägran att växa upp. Rockmusik är något helt annat än poesi, så jag vill inte påstå att deras texter är litterära mästerverk. Däremot funkar de utmärkt i det universum som är Iron Maiden. Eskapism och nörderi när det är som bäst, men ändå faktiskt på blodigt allvar. Just det här kom ju fram i Järnjungfrupoesi, att musiken varit helt avgörande för dig.

Bra rockmusik är alltid på allvar. Iron Maidens ljudbild är helt egen – jag tänker till exempel på gitarrerna, sångfraseringen och trumspelet – och deras flirt med proggen är alldeles lagom för mig som gillar det korta och effektiva mer än det långdragna och improviserade. Det skulle inte funka med för pretentiösa eller smarta texter, de hittar oftast en fin balans mellan lite för stora gester och återhållsamhet. Jag väljer två spår och säger Still Life och Paschendale, två av deras mest underskattade låtar. Den första är en bra rocklåt helt enkelt och jag har förstått att texten baseras på en novell, men har egentligen aldrig begripit den helt och fullt, vilket är helt okej.

Dessutom börjar Still Life med baklängessnack, som man tyckte var spännande och uppkäftigt när man var tretton. Paschendale är ur deras senare produktion. Obekväm, kuslig, oändligt sorglig, väldigt kraftfull. Den skulle jag vilja uppleva live någon gång.

Jag såg en intervju med en av mina favoritsångare – Hansi Kürsch (Blind Guardian) på YouTube nyligen som sa nåt i stil med att när man väl börjat med sin konst eller musik eller vad det nu är man sysslar med inom kulturen, så kan man inte sluta. Är det så för dig också?

– Jag är 53 år gammal nu och läser och skriver fortfarande konstant, vilket jag gjort sedan tidiga tonåren. Och musiken är viktigare är någonsin. Så, ja, jag ger Kürsch rätt. Fast jag arbetar som bibliotekarie går jag fortfarande på biblioteket flera gånger i veckan, som vanlig besökare och låntagare alltså.

Det är få saker som känns så löftesrika och fulla av oväntade möjligheter som just bibliotek. Visst, jag skulle vilja läsa och skriva ännu mer, jag tycker aldrig att jag gör det tillräckligt. Men så är det kanske för alla…

Hur går det med dina musikprojekt? Några uppdateringar sen sist?

– Sedan ett år tillbaka sjunger och spelar jag gitarr i punkbandet Driftstopp. Hittills skriver jag alla texter och nästan all musik också. Det är fantastiskt roligt. Vi fick äran att tillsammans med Moralpanik spela förband till Rövsvett på deras fyrtioårskalas som avslutade årets Tranås at the Fringe. Det var makalöst. Duon Axelsson och Boberg sprider oro utkom med en vinyl med sex spår förra hösten och i oktober gör vi ett framträdande i Wales. Så visst händer det saker…

(Författarfoto: Rose-Marie Törnqvist)

Här hittar ni även några länkar, om ni vill veta mer om Boberg och hans kulturella gärningar…

https://unicaboxmicroforlag.blogspot.com

https://driftstopp.bandcamp.com