Tjenare Stefan. Du är på hugget igen med en ny diktsamling som heter Solkatter. Berätta vad du har att bjuda på denna gång från poesins magiska värld.

– Hallå Nicko. Vilken ära att ännu en gång få bli intervjuad av dig till denna väldigt vitala hemsida. Jag är så imponerad av det otroliga arbete och den passion du uppvisar – stort tack för det, det behövs!! 

Ja, den senaste boken heter alltså Solkatter och ges ut av Fri Press Förlag, och det blir min tredje bok utgiven av dem. Jag har i mitt skrivande alltid fokuserat mycket på det bildmässiga och det musikaliska i diktandet. Jag har försökt förmedla de små dagliga miraklen som så lätt försvinner i den tid där (för att tala med William Blake) ”the satanic mills” har blivit digitala, där ljudvolymen på gaphalsmonologerna från makthavare och andra blivit öronbedövande, där människornas mentala handfängsel blivit hårt smidda, där en sund självkänsla och självtillit satts i fotbojor. Och där jakten efter blå tummar, eller en ny spis, eller vad det nu är som vi tror ska göra oss lyckliga, bara fick släppa sitt strypgrepp. 

Jag skulle önska att en enda av mina dikter, eller det räcker med en rad eller två ord, fick någon läsare att stanna till, lägga undan boken, inte fippla med mobilen, inte ta-foto-och-lägga-ut-på-sociala-medier, utan bara bli stilla och se en blåmes flyga förbi med en kvist i munnen till sitt bobygge – bara skåda och uppleva underverken som hela tiden sker omkring oss. Oj, sorry – jag blev lite ”preachy”…

Det är ju ca åtta år sedan jag intervjuade dig till min gamla serie Lördagssoffan:  https://nickopoet.com/2018/12/22/poetens-lordagssoffa-39-stefan-albrektsson

Kan du uppdatera mig vad som hänt sedan dess med skrivandet?

– Oj, vad tiden går fort… åtta år?! Utöver det ”vanliga” undervisningsarbetet och musicerandet, så har jag startat en skrivkurs på Kulturskolan i Halmstad. 

I poesiväg så har jag fortsatt att läsa vitt och brett, och skrivit kopiösa mängder poesi. Fram tills nu har jag publicerat tre diktsamlingar på Fri Press Förlag: Sjöstjärna (2019), Att fågla, att fly, att förbli (2022), och alldeles purfärska Solkatter (2026). Dessutom har det blivit två digitala konstfot/diktböcker tillsammans med fotografen Gunnar Sjödin. 

Jag har, tillsammans med Michael Economou, översatt och introducerat munken Thomas Mertons poesi (Silentium Förlag). Jag har även blivit publicerad i diverse magasin som tex. Populär Poesi, Periferi, Opulens, Ad Lucem, och i olika svenska och amerikanska antologier, tex. New Generation Beats, Benen minns skogen Magen alla fullmånar, Ord med vingar, Natural Words Anthology, William Stafford Challenge Anthology 2025-26, osv. Som grädde på moset tilldelades jag Pontus Lindh-sällskapets Lyrikpris 2025. Och upptill allt detta har jag gjort en hel del live-poesiläsningar på bibliotek, på Tranås at the Fringe och Tokalynga Flying Festival. 

Hoppla, när jag nu radade upp allt detta ser jag att det hunnits med mycket!

Hur skulle du beskriva din poesi för nån som aldrig läst nåt av dig?

– Jag svarade nog på det mesta i den första frågan. Men jag söker i mångt och mycket det jag älskar i den poesi som berör mig själv; en bildrikedom, en musik, och kommunikation med den som läser. Min poesi är (hoppas jag) inte tillkrånglad och hermetisk, utan jag vill skriva öppet, med alla sinnen (både yttre och inre), och som på något sätt får läsarens inre klockor att klämta.

Senaste diktsamlingarna som du läst och vad tyckte du om dem?

– Jag har alltid en handfull diktsamlingar på gång samtidigt. Så för tillfället läser jag: – William Blake Complete Poems & Prose (för ”hundrade” gången). Han är nog en av de största i min poesivärld. En entusiastisk och inspirerande pionjär på så många områden.

-Ingela Strandbergs senaste Under sjöarna; hon har en enastående förmåga att måla bilder för mitt inre, röra om i min mentala gryta med ett språk som är kristallklart.

-Förlagskamraterna Emil Ahlbertz Insändarpoesi (ljuvlig bok, metafortät och levande) och Hans Kjellssons Bakom söderväggen (också ljuvlig, väcker minnen om punkåren då allt fortfarande kändes möjligt), och eftersom de båda snart ger ut nytt ville jag fräscha upp mig.

-Antonio Machados samlade verk på spanska; för det sjungande språket, för tanke- och känsloskärpan.  

-Eva-Stina Byggmästers Vagga liten vagabond; för den svävande och sjungande glädjens skull.

Det är nästan tio år sedan jag startade den här sajten och har gjort hundratals intervjuer och ännu fler recensioner, reportage m.m. Varför tror du inte fler skriver om poesi som även du gör på din sajt: https://stefanalbrektssonspoesi.com/ ?

– Jag säger det igen: Du är fantastisk i ditt engagemang för poesin, du är generös och passionerad på ett sätt som imponerar stort på mig. Min egen hemsida är en salig blandning av egna dikter, recensioner, översättningar. 

Men vilka anledningar är till att det skrivs så lite om poesin har jag ingen aning om. Men jag hoppas och tror att poesin, på ett eller annat sätt, ska hitta ut och fortsätta peka på allt som verkligen är viktigt i livet. Och där kommer det att visa sig att du var och är en banbrytare, Nicko!! Så: stort tack!

Tack för feedbacken för sajten och lycka till med skrivandet i framtiden!

(Foto: Gunnar Sjödin)