Per Högberg är 59 år och har skrivit dikter sen tonåren. Han är född och uppvuxen i Värmland. Han bor numera med sin hustru Saralise i Dalsland, där släkten på hans fars sida kommer ifrån. Hans första diktuppläsning var 1989 på Visingsö Folkhögskola. Genom åren har det blivit ett flertal , bland annat på Göteborgs stadsbibliotek.

Hej Per. Du är aktuell med din tredje diktsamling ”Träden som stod här”. Berätta om vad denna bok handlar om och vad den betyder för dig.

– Den växte fram med tiden. Länge och väl hade jag bara ett antal kortdikter av varierande slag och kvalitet. Mycket gick inte att använda. Till slut kunde jag se någon slags grund att bygga vidare på. Diktsamlingen är ett försök att spegla världen och tiden vi lever i. Det mörka som omger oss och hotar, det ljusa som trots allt finns. Att uppskatta och vårda det värdefulla vi har. Det är gott om kontraster i den. Vad den betyder för mig är svårare att svara på.

Vad är den drivkraften i ditt skrivande?

– Behovet att kommunicera. Att försöka hitta nya sätt att uttrycka mig på. Finna de ”rätta” orden och meningarna. Att det aldrig får bli tråkigt.

Vad är poesi för dig?

– Konstverk med ord och meningar , som helst sen kan tydas på flera sätt. Att varken säga för mycket eller för lite. Mycket ligger i mellanrummen och tystnaden.

Hur skulle du beskriva din relation till finlandssvensk poesi?

– Upptäckte Eva-Stina Byggmästar när jag läste, ”Hundarna sover i mitt hjärta men jag är vaken”. Gillade diktspråket och hur hon formulerade sig. Edith Södergran har jag läst fast det var rätt längesen. Ja så klart den gedigna ”19 poeter”.

När jag intervjuade dig förra gången för några år sedan berättade du att du alltid gillat att framföra poesi framför publik. Har det kommit helt naturligt för dig och vilka saker skulle du säga är viktigast att tänka på när man läser dikter inför publik?

– Helt naturligt vet jag inte. Någon gång i senare tonåren föddes lusten att uttrycka mig inför folk. Nu är det många år sen jag senast framförde dikter. Dikter från scen ska framföras. Lyssna på någon som läser innantill är bara tråkigt. Det viktigaste är att försöka fånga publiken,och samtidigt aldrig kompromissa med sig själv. En annan sak är att inte ha för bråttom.

Du har nu gett ut tre diktsamlingar totalt. Hur skulle du beskriva din poesi för nån som aldrig läst någon dikt av dig tidigare?

– Har ju alltid skrivit med ett enkelt språk. Har alltid föredragit poeter som använder sig av ett sådant. Har alltid drivkraften att vilja beröra. Att skapa stämningar.

Avslutningsvis, senaste diktsamlingen du läste och vad tyckte du om den?

– Lina Ekdahls senaste, Först av allt är gästfriheten. Gillar hennes enkla och luftiga språk.

(Foto: Saralise Högberg)