Tio år efter den första upplagan kommer nu en ny, reviderad version av Svensk poesi. Antologin samlar drygt 200 poeter och närmare 700 dikter ur den svenskspråkiga poesins historia fram till 2025. Urvalet har bland annat breddats med större utrymme för kvinnliga poeter och finlandssvenska diktare. Jag har talat med redaktörerna Niklas Schiöler och Daniel Möller om arbetet med den nya upplagan, urvalet och frågan om vad som egentligen ryms inom begreppet svensk poesi.

När ni nu har arbetat med Svensk poesi igen, tio år efter den första upplagan – vad var det framför allt som fick er att vilja göra en ny upplaga?

– Inför den första utgåvan fanns ett stort behov av en antologi då det var länge sedan det kommit en motsvarande. Dessutom har vi ett större tidsspann och Svensk poesi är en kritisk utgåva. Nu har det gått tio år sedan första Svensk poesi kom och det är naturligt att nya poeter tillförs.

Men även äldre poeter har kommit in i antologin och enskilda dikter i flera författarskap har ersatts av nyare.

När man gör ett så omfattande urval som detta måste man också göra många prioriteringar. Hur har ni resonerat kring vilka poeter och dikter som ska få ta plats?

– Vi har haft två huvudkriterier: kvalité och historisk relevans. Det senare kan vara svårare att fastställa med de yngre och samtida poeterna. Vi har då kombinerat egen smak med tanken om vilka som kommer att vara angelägna även om femtio år.

Den här gången har ni gett större utrymme åt kvinnliga poeter. Vad upptäckte ni när ni gick tillbaka till den tidigare upplagan och såg på urvalet med dagens ögon?

– Urvalet av kvinnor 2016 var i förhållande till tidigare antologier mycket stort. Representationen ökar när vi närmar oss vår egen tid. Bland poeter födda efter 1945 är majoriteten kvinnor. Med nya poeter som nu kommit in förstärks detta.

Finns det poeter som hade en självklar plats i den första upplagan men som ni nu har omvärderat?

– Om de då hade en självklar plats så lär inte tio år radikalt rubba vår uppfattning om dem.

Och omvänt – vilka poeter har ni under arbetet fått en förändrad syn på och som ni tycker borde ha haft större plats redan tidigare?

– Många hade gärna fått mer utrymme, men det gäller att väga proportionerna mellan epoker, strömningar, estetiker, teman, skrivsätt, generationer. Det är ett svårt arbete eftersom många poeter förtjänar att bli lästa i sin helhet. Men nu är i alla fall många starka författare med. En del författarskap har vi också inför andra utgåvan justerat. Några har fått extra dikter, hos flera poeter har vi bytt ut dikter, särskilt om det kommit viktiga texter efter 2016.

Ni har också gett större utrymme åt finlandssvenska diktare. Hur har ni resonerat när ni gjort det finlandssvenska urvalet?

– Detta är inte ett nationalspråkligt projekt, utan ett svenskspråkigt. Vad det står i poetens pass spelar ingen roll. Den finlandssvenska poesin är sedan århundraden särdeles stark och den har fått flera gånger större utrymme jämfört med antalet svenskspråkiga i Finland.

Vad upplevde ni saknades i den första upplagan när det gäller finlandssvensk poesi, och vad ville ni komplettera eller förändra den här gången?

– Vi fyllde på med många finlandssvenska poeter 2016 av det enkla skälet att den finlandssvenska poesin varit inflytelserik och att den rymmer så värdefulla poeter. Men redan 2016 kom Stenbäck, Nordström, Topelius, Procopé, Mörne, Söderholm, von Schoultz, Tuominen, Carpelan, Tikkanen, Andersson, Forsström, A Enckell och Byggmästar med, utöver de sedan länge självklara. Men visst kunde vi (borde?) ha fått med en eller ett par ”yngre” till från vår direkta samtid.

Vilka kriterier har varit viktigast när ni valt ut de finlandssvenska poeterna och dikterna? Har det framför allt handlat om litterär betydelse och kvalitet, eller också om att ge en bredare bild av den finlandssvenska poesin?

– Samma kriterier har gällt för poeter boende i Sverige eller Finland (eller någon annanstans). Men väljer man betydande svenskspråkiga poetiska författarskap är det en naturlig följd att det finlandssvenska blir rikligt representerat. Någon ”bredare bild” har vi inte haft som förutsättning, det låter som att vi skulle ha en minoritetskolumn. Den bredare bilden kommer på köpet för att poeterna i Finland är (mer än) tillräckligt bra.

Finns det finlandssvenska poeter som ni tycker fortfarande är underrepresenterade eller för lite kända i Sverige?

– Ja. Delvis beror det på två olika förlagsvärldar. Några av dem vi har med (se ovan) är nog inte tillräckligt lästa. Men det finns åtminstone ytterligare en halvdussin finlandssvenska poeter som kunde ha kommit med (sådana som Peter Sandelin, Gösta Ågren, Tomas Mikael Bäck, Henrika Ringbom, Ralf Andtbacka, Peter Mickwitz, Chatarina Gripenberg, Matilda Södergran).

Har arbetet med den nya upplagan förändrat er syn på förhållandet mellan svensk och finlandssvensk poesi? Och vad betyder egentligen ”svensk poesi” för er när ni gör ett sådant här urval?

– Se ovan om svenskspråkig kontra nationell poesi. Skriver man poesi på svenska spelar det ingen roll var man bor. Naturligtvis har vi, och förhoppningsvis läsare, insett den stora roll som finlandssvensk poesi betyder för hela den svenska poesin.

En antologi på närmare 700 dikter innebär samtidigt att väldigt mycket måste väljas bort. Vad har varit svårast att lämna utanför?

– Vi saknar förstås en rad starka poeter, men även en sån här drygt tusensidig bok har sina mått. Allt får inte plats. Och om någon hävdar att någon borde vara med kan man bara svara med frågan om vem som ska ut. Man kan ibland få starka läsupplevelser av en tämligen ny poet, men vi har förstås tvingats tänka på om denna poet – i relation till andra som konkurrerar om utrymmet – har stor chans att bestå som angelägen. Som sagt: detta är ett urval med det som vi ser som särskilt viktigt för att förstå den svenskspråkiga poesin. Med vår direkta samtid kan diskussioner naturligtvis föras. Vi har 2026 kommit fram till detta förändrade urval.

Hur avgör ni vilken dikt som ska representera en poet när det finns många möjliga val?

– Det finns flera vägar att gå. Ska man ta med texter från ungdomstid, medelålder och ålderdom, som en liten litteraturhistoria för den enskilde diktaren? Ska man föredra sex kortare eller två längre? Ska man ta välkända dikter, tidigare antologiserade? Ja, man kan inte ta bort alla antologismycken utan att det skulle bli protester, inklusive från oss själva. Men vi har också velat komma med nytt och relativt okänt stoff även från välkända diktare, om det så gäller Strindberg, Björling, Ekelöf eller Jäderlund. På samma sätt hoppas vi att nytillkomna poeter kan vara spännande och för många tidigare olästa.

Urvalet går fram till 2025. Hur nära sin egen samtid kan en litteraturhistorisk antologi egentligen gå?

– När vi närmat oss de senaste åren gäller urvalet främst poeter som kommit med nya böcker. För att överhuvudtaget komma med bör man vara etablerad och ha gett ut flera diktsamlingar.

Kan man redan nu avgöra vilka av dagens poeter och dikter som kommer att vara betydelsefulla om 50 eller 100 år?

– Många har ju redan klarat femtio och hundra år utan att förminskas, ja några har väl stärkt sina kort. Nyupptäckter av äldre poeter kan ju också innebära att de får plats i sådana här sammanhang för första gången och därmed kan ”börja” sitt antologiliv, att de fötts sent. Bland yngre är det svårare att förutspå, men ja, många kommer att stå sig väl efter att både de själva och vi är borta. Kristina Lugn, Katarina Frostenson och Ann Jäderlund överlever med största sannolikhet länge. För min del, Niklas, tror jag att Marie Tonkin bara kommit en liten bit på ett strålande författarskap. Daniel: Jag tror att Isabella Nilsson har framtiden för sig.

Avslutningsvis, om ni om tio år skulle göra en tredje upplaga – vad tror ni att framtidens redaktörer kommer att tycka att ni missade den här gången?

– Kanske att det redan nu finns stora poeter som enbart lever på nätet eller på scenen? Kanske att poesibegreppet förändrats till den grad att andra konstnärer blir giltiga? Kanske någon som nyligen debuterat och borde ha kommit med redan nu, särskilt med tanke på poetens fantastiska böcker tidigt 2030-tal? Eller det radikala svaret: kommer det att göras sådana här storsatsningar i framtiden? Kommer sjäva boken som medium och förlagen se ut som idag? Det enda vissa med framtiden är att den är oviss. Med detta sagt: vi har redan börjat fundera över 2036…