Michael Economou är författare, översättare och skribent. Hans två senaste böcker heter Dikter från Hven (CKM förlag, 2025) och Livsskenet (Fri Press, 2026). Han är bosatt i Dalby i Skåne.

Hej Michael. Din nya diktsamling heter Livsskenet. Du skriver där om människor, både levande och döda som har haft betydelse för ditt liv och ditt skapande. Vad var det som fick dig att skriva just den här boken?

– Livsskenet är tillkommen för att jag velat tackla och utmana behovet av att minnas människor, bearbeta upplevelserna av dem… Också känslan av att historien vill oss något som vi måste medvetandegöra bättre har haft betydelse för tillkomsten av samlingen.

När du skrev om de här människorna – upptäckte du något nytt om dem, eller kanske om dig själv?

– Absolut. Att vi någonstans inom oss är en och samma människa tror jag är en insikt som förenar oss. Eller som åtminstone borde kunna förena oss.

Du har under många år kombinerat författarskapet med läraryrket och även arbetat som kulturjournalist. Hur var det att balansera ett yrkesliv med skrivandet och tror du att läraryrket har påverkat den författare du blivit?

– Yrkeslivet har aldrig varit bra för mitt skrivande. Jag tar naturligtvis i, men hävdar likväl att det varit förödande för skapandet.

När du ser tillbaka på ditt liv som författare – finns det något du önskar att du hade förstått om skrivandet när du började och om du fick sätta dig ner med den unge Michael Economou som ännu inte hade hunnit bli författare, vilka råd skulle du ha gett honom då?

– Ett råd hade jag gärna velat ge en ung Michael Economou: För faan, skriv om och skriv om. Nöj dig aldrig. Läs de stora poeterna. De riktiga författarna. Nöj dig inte med något mindre. Vad som också blivit viktigt är reducerandet. Ju mindre man säger, desto bättre kan det bli. Jag är inte övertygad om att jag levt upp till detta i Livsskenet.

Vad var det som ursprungligen fick dig att börja skriva?

– Vad som ursprungligen fick mig att börja skriva var nog ett inre behov av att kunna förstå människor. Och mig själv. Ibland är man ju helt oförståelig. Hur går man till väga för att handskas med sig själv och med andra?

Hur mycket av dig själv finns egentligen i dina böcker, även när du skriver om något som inte verkar självbiografiskt?

– Jag är alltid med (och mig själv) även när jag inte skriver självbiografiskt. Det är nog inte helt sant, men det är en ambition.

Finns det någon period i ditt liv som du idag skulle vilja skriva om, men som du ännu inte riktigt vågat närma dig?

– Ja, det finns mycket i mitt liv som jag vill skriva om. Jag börjar på livets höst bli modigare, och tänker verkligen försöka skriva om sådant som jag varit med om. Förhoppningsvis får jag behålla min hälsa och mina krafter.

Vad händer med en människa när hon blir äldre. Tycker du att man blir friare i sitt skrivande, eller mer försiktig?

– Jag vill mena att vi människor måste bli mer sanna och uppriktiga. Vi måste försöka omfamna mognandet. Något inom oss måste vara färdigt när vi en dag lämnar jordelivet. Dylan sjunger i en sång jag uppskattar: ”I leave this world with a satisfied mind”. Tänk om man kunde lämna världen så.

Har din syn på döden och livets slut förändrats genom åren? Och har det påverkat ditt skrivande?

– Döden är en realitet man måste förhålla sig till varje dag. Gör man det, tar man tillvara livet. Och återigen ett Dylan-ord, denna gång från en intervju: ”Any day above the ground is a good day”. Så måste man tänka, tror jag. Tar man tillvara dagen, är slutet inte så skrämmande.

Du har grekiskt ursprung. Hur mycket har det grekiska arvet – språket, kulturen, familjehistorien och minnena format den människa och författare du blivit?

– Min halvgrekiska bakgrund var en gång ett trauma. Idag är det en rikedom.

Vilken roll spelar ensamheten i ditt skrivande? Är ensamheten något du behöver, något du uppskattar eller något du ibland försöker undvika?

– Ensamheten har jag aldrig haft problem med, för det är när jag är ensam som jag kan uppleva den äkta gemenskapen.

Finns det någon bok eller författare som har följt dig genom livet och som du fortfarande återvänder till?

– Det finns många författare som jag aldrig skulle kunna överge. Jag vill inte nämna någon av dem. Det vore att förminska min upplevelse. De är i liv inom mig och jag försöker varje dag omfamna deras ord och tankevärld.

Avslutningsvis – När du inte skriver, vem är Michael Economou då? Vad gör du en helt vanlig dag när författaren får kliva åt sidan?

– Författaren i Michael Economou är författare också när han promenerar, diskar och dammar. Och ofta när han sover. Tack och lov. Så har det inte alltid varit, men ju äldre jag blir, desto mer betydelsefullt har detta blivit.

(Foto: Privat)