Jan-Christer Wahlbeck är född i Vasa men är sedan länge bosatt i Borgå. Han är psykolog, psykoterapeut, familje- och parterapeut, arbetshandledare och utbildare. Parallellt med sitt yrkesliv har skrivandet följt honom genom åren – från poesi till prosa. Nu är han aktuell med mosaikromanen Vardagliga uppenbarelser, utgiven av Basam Books.

Hej Jan-Christer. Titeln Vardagliga uppenbarelser på din nya bok väcker nyfikenhet. Vad är egentligen en ”vardaglig uppenbarelse” för dig?

– Det är det att något vardagligt, något vanligt och något självklart får en djupare mening, väcker fantasier och öppnar vida perspektiv. Det blir lättare att inse vad som är väsentligt i ens eget liv och det liv man lever med sina närstående som en del av en större gemenskap.

Poeten och översättaren Kai Nieminen har samarbetat kring flera av dina böcker. Hur ser du på ert litterära samarbete?

– Kai Nieminen och jag skriver med olika slags tonfall och olika slags rytm men vi har det gemensamt att vi i författarskapet ser livets, samhällets och mänsklighetens hela skala i det vardagliga. Det har varit fint att ha en själsfrände som översättare. Vi har tillsammans gått igenom hans översättning till finska och det har varierat är det han eller jag som kommer på det lämpligaste uttrycket på finska i kinkiga fall.

I boken får föremål, växter, djur och naturfenomen på sätt och vis en egen röst. När började du se världen på det sättet?

– Jag vet inte med säkerhet. Kan vara att jag redan som litet barn upplevt omgivningen på det sättet. Efter att jag började skriva dikter nästan dagligen 1973 har det blivit någonting självklart.

Du rör dig från mycket konkreta vardagsiakttagelser till rymden och tillvarons stora frågor i Vardagliga uppenbarelser. Vad händer i steget från det lilla till det oändliga?

– Jag reflekterar, ser sammanhang och filosoferar kring det att vara människa på denna planet och i världsalltet.

Finns det någon särskild vardaglig händelse eller iakttagelse som blev startpunkten för den här boken?

– Startpunkten för den här boken var rubriken Vardagliga uppenbarelser. Sedan började jag skriva och allt är skrivet i den ordning de har tryckts i boken. Det blev som så mångas gånger tidigare ett äventyr att se vart texten för mig.

Boken kallas också för en ”mosaikroman”. Vad betyder det för dig, och hur är Vardagliga uppenbarelser uppbyggd som en mosaik?

– Boken består av ”textbitar”, vilka likt ett kalejdoskop följer en dels medveten, dels omedveten logik så att det uppstår en ”röd tråd”. ”Textbitarna” kunde ha varit dikter men det är prosa med ibland lyriska klanger. Den här ”mosaikromanen” blir till en helgjuten berättelse för läsaren.

Du är psykolog och psykoterapeut. På vilket sätt kommer dina erfarenheter av människans inre liv in i författarskapet?

– Jag har lärt mig mycket om den psykiska inre världen i mitt arbete som psykolog och psykoterapeut vilket har hjälpt mig att mångsidigare gestalta mina egna inre och yttre livserfarenheter. Jag har lärt mig att frigöra mig från kliche’mässiga uppfattningar kring problem och lidande. Jag har kunnat berika min egen förståelse genom att leva mig in i andra människors upplevelsevärld.

Dina tidigare böcker har också kretsat kring filosofiska och existentiella frågor. Vad har förändrats i ditt sätt att skriva och tänka sedan exempelvis Mänsklighetens framtid, Den gåtfulle mannen från ingenstans och Om allting, ingenting och någonting?

– Ärligt sagt så vet jag inte. Varje bok har för mig varit en överraskning från början till slut. Ändå känns det för varje bok som om jag tog ett steg framåt i mitt författarskap och i mina försök att formulera det märkliga i att vara människa bland andra människor.

Det här är din fjortonde bok. Är det fortfarande samma grundläggande frågor som du försöker närma dig – eller har frågorna förändrats mycket med åren?

– Världen och jag själv har antingen gett en ny belysning på de grundläggande frågorna eller så ser jag dem i nya sammanhang och finner nya dolda nyanser. Emellanåt förundrar jag mig bara och frågorna har inga klara konturer.

Boken finns både på svenska och finska, med Kai Nieminen som översättare. Hur viktigt är det för dig att dina texter kan möta läsare på båda språken?

– Jag har hela mitt liv och också i mitt yrke rört mig såväl bland svenskspråkiga som finskspråkiga och därför önskar jag finna läsare på båda språken.

Avslutningsvis: Vad hoppas du att läsaren börjar lägga märke till mera efter att ha läst Vardagliga uppenbarelser?

– Jag hoppas att läsaren finner tröstande toner eller bitoner i min text trots att vi lever i så osäkra och hotfulla tider.

(Foto: Johanna Wahlbeck)