Anna Nero är verksam som författare av såväl poesi som essäer, artiklar och romaner. Hennes romaner är fiktiva, men präglas ofta av ett performativt arbetssätt där iscensatta rum och möten utgör en central del av skapandeprocessen. Vid sidan av sitt författarskap arbetar hon även som krokimodell, lektör och redaktör. På fritiden ägnar hon sig gärna åt tai chi, capoeira och simning. Anna är bosatt i Göteborg.

Hej Anna. Min första fråga till dig handlar om din senaste diktsamling ”Jag bär mitt barn under mitt hjärta” som du gav ut förra året. Det är ju en väldigt fin, men samtidigt dramatisk bok om hur skört själva livet kan vara. Var det här en diktsamling som var svår för dig att skriva och berätta gärna lite om skapandeprocessen kring den.

– Tack Nicko. Det värmer att du tycker att den är fin. Jag vill här beskriva processen bakom denna diktsvit, som varit en del av själva skapandeakten och därför är, för mig, viktig. De hela började på en föreläsning av Jonna Bornemark där jag blev tillfrågad att vara behjälplig i ett filosofiskt projekt som hon påbörjat och som handlade om graviditet. Hon skickade mig en dikt hon skrivit och som hon sade vad det som kom ur henne i sin filosofiska undersökning av detta kvinnliga fenomen. (Som 2022 i fortsatt arbete kom ut som boken ”Jag är himmel och hav – En filosofisk undersökning av graviditet, liv och jagets gränser”.) Under min egen graviditet med min sistfödde son skrev jag en replika eller reaktion på hennes dikt, utifrån min egen erfarenhet.

Del två, om födelse, skrev jag på BB när min son precis blivit född och del tre, född, efteråt. Texten har jag sedan omarbetat till en diktsvit i två olika omgångar. Den version som jag sänder er har reducerats och skrivits om såpass mycket att endast ett fåtal spår går att skönja från min ursprungliga text. Diktsviten har således en filosofisk botten, men blivit omstöpt i ny form. Processen har också innefattat en egen bearbetning av en traumatisk händelse, där min sons liv hängde på en skör tråd,

Denna diktsvit vänder egentligen upp och ned på mina vanliga argument till mitt skrivande, som ofta handlar om att värdesätta olikheter, och att vända tankar ut och in. Här är det istället kvinnans orubblighet och sårbarhet i en av livets mest existentiella tillstånd som är kärnan.

Berätta gärna lite om vad du gett ut tidigare för oss som inte känner till ditt författarskap sedan tidigare.

– Mitt författarskap handlar mest om att skriva romaner (tyvärr har jag inte fått dessa utgivna, jag har ett gäng liggande som ännu väntar att få bli publicerade.) men på Fri Press har jag gett ut en kortroman ”Den tvehövdade hjorten” och ännu en är på gång. Många gånger handlar det om dubbelheter, absurditeter och en hel del märkliga karaktärer med lite annorlunda egenheter.

Förutom detta skriver jag en hel del om konst. Jag har studerat konst- och bildvetenskap och även jobbat en del på museer som grund. Det rör sig om konstartiklar i olika konst- och kulturtidskrifter. Jag har även skrivit två böcker om kroki, med mitt perspektiv som krokimodell i fokus. (jag är även krokimodell) kolla gärna in detta också, som nyligen är utgivet: https://kontradiktion.fi/

Jag broderar en hel del till mina texter. Textil har alltid legat mig varmt om hjärtat. Det är en konstform som kan blir uttrycksfull i sin enkelhet, lite som att teckna, tänker jag. (skulle kunna tänka mig att kombinera skrivandet mer med performance i framtiden)

Poeter som inspirerat ditt skrivande?

– Jag har egentligen inte läst några mängder av poesi. Men innan jag skrev min första roman på författarskolan i Lund läste jag Johannes Anyuru (innan han gav ut romaner) och det var några meningar i hans poesi som inspirerade mig och som finns med i den romanen. Min lärare där Åsa Maria Krafts ”Randfenomen” är fin.

Nyligen läste jag Judith Kiros och jag älskar hennes ”Det röda är det gränslösa”. Andra poeter i min bokhylla: Meret Oppenheim (också konstnär) , Inger Christensen, Etel Adnan. Min allra första poesibok ”Vårregnets berättelse” innehåller japansk haiku. Har kontakt med haikusällskapet i Göteborg och tänkte se om jag kan lära mig skriva haiku framöver.

(Jag inspireras för övrigt ofta av konst och dans, bland annat)

Hur är din relation till finlandsvensk poesi?

– Jag har egentligen ingen kunskap om just finlandsvensk poesi. Har vänner med finskt påbrå och de har inspirerat mig.

Avslutningsvis, Vad innehåller en riktigt bra diktsamling enligt dig?

– Åh detta är svårt. Jag fascineras av poeter som har en rytm och som Inger Christensen till exempel som jobbar mycket med olika strukturer i dikterna i kombination med orden. Dels det, men även poesi där strukturen och rytmen också handlar om att meningar och ord är sammankopplade på ett underfundiga sätt (alltså ljudligt). Men framför allt poesi som kryper innanför huden och där orden har en så stark kraft i sin stringens att de inte går att värja sig mot.

(Tänk om man kunnat skriva så?)