Jodå, Peo Rask från Luleå är tillbaka med diktsamlingen Musik för marknadssvaga som är en inspirerande bok som inte spar på krutet.

Jag gillade författarens tidigare diktsamling Robert Smith och jag mycket som jag recenserat här: https://nickopoet.com/2019/11/25/recension-robert-smith-och-jag-av-peo-rask-black-island-books/

Rask skriver inledningsvis i första kapitlet Hej, träd, hej!:

”Jag vet
att du lyssnar
Du kan höra
vattnets rörelser
under dig
Det kan inte jag
Vi kan ändå
föra samtal
Börja du,
jag lyssnar”

Och därefter följer en intressant dialog om och med träd inkapslat i ett poetiskt schvung.

Jag läser vidare och därefter kommer politik in i bilden i bokens andra kapitel Reiectio socialis. Poeten drar fram hemlösa från sina skuggor och blottar samhällets orättvisor. Rask skriver:

”Om jag inte gjordet det, vill jag orupskt säga att Luleå har blivit förbannat kallt.” Och då är det inte vintrarna han syftar på…

Som vanligt är Black Island Books minimalistiska när det gäller presentationer av sina diktsamlingar. När det gäller Musik för marknadssvaga presenterar förlaget boken på följande sätt: ”Dikter och betraktelser om utanförskap, osynliggörande och förändring.” och varför ska man egentligen skriva mer, när en sån här presenation fångar mycket av innehållet? Minimalismen är väl ändå en storslagen kämpe i vår värld av babbel, där många pratar så mycket – men där få säger någonting.

När jag läser Musik för marknadssvaga inser jag återigen hur sjukt samhälle vi lever i. Att det vackra i livet tycks vara mätt i köpkraft, där de som presterar mest är bäst.

Jag känner en glädje när diktjaget stannar upp och ser samhällets skuggmänniskor och ger dem lite av sin tid i dikterna. Så länge lite av ljuset och hoppet om det goda i människan finns kvar i litteraturen, känns inte allt förgäves. Vi kan ju alltid lära oss av det.

Jag läser vidare och Rask skriver:

”En man utan biljett
Huden en karta
Ett slags fältstudier
från stationer
längs sträckan
Hopp-Förtvivlan”

Den här boken blåste faktiskt bort lite av den genomvidriga vinterdepression som satt sina klor i mig. Musik för marknadssvaga är lite som en väckarklocka för mänskligheten. Låt oss vakna upp och börja se varandra för de vi är bortom illusionerna – människor av kött och blod.