Det har blivit dags för några kommande intervjuer med poeter som inte fick plats i Lördagssoffan och jag publicerar dem efter hand här på min lilla blogg.

(https://nickopoet.wordpress.com/2020/05/30/lordagssoffans-100-gaster/)

Först ut är Harri O. Niskanen som bor i Korsholm utanför Vasa och som är aktuell med diktsamlingen Tätnande rum. Så här presenterar han sig själv: 

– Harri O. Niskanen, f. 1957. Jag har fungerat som frilans skribent, skrivit dikter och debuterat med  samlingen Tingens namn är hård granit, 1979. Efter det har jag gett ut fyra diktsamlingar, varav en är en antologi av svenska dikter på ryska. Tolkningarna är gjorda av min hustru, författaren Nadezhda Zhandr, en renommerad poet från St. Petersburg.

Du är aktuell med diktsamlingen Tätnande rum och det har tagit 34 år sedan din föregående bok ”Skulle jag sörja” som kom ut 1986. Hur blev det så att det blev ett sådant stort tidsglapp mellan böckerna och skulle du vilja berätta lite om din nya diktsamling? (Dela gärna med någon eller några dikter..)

– Poesin och skrivandet har varit med hela tiden, men först nu kändes det bra att ge ut en samling. Livet går i spiraler, ständiga farväl och nya möten. 

Åter igen zen: ensliga slingor.

Stig för vandring till nejd.

Vändning runt: spiral!

– Återkommande svek?

(TR s. 41)

Rostig vandring. Sen strand.

Öppenhetens ljuva förbistring i svallvåg.

Nydaning?

(TR s. 51)

Du har gett ut diktsamlingen genom litteraturföreningen Spica. Vad har du för planer med föreningen?

– Föreningens syfte är:

1. Främja intresset för och kännedomen om skönlitteratur

2. Uppmärksamma litterär och annan konstnärlig produktion

3. Främja aktivt läsande och skapande skrivande

4. fungera som ett samarbetsorgan för skriftställare

Har du någon röd tråd i ditt diktande?

– Inte vad jag vet. Den röda tråden får litteraturvetarna leta fram.

Miljöer som inspirerar ditt diktande?

– Mormor bodde i Brinkbacken i Forsby. Det var en levande bymiljö, liksom många andra platser i Forsby. I husen, som ägdes av firman, Forsby sågs ägare Askolin, fanns flera bostäder. Numera har bymiljöerna försvunnit.

Från Google Maps hittade jag situationen i Brinkbacken idag. Av huset finns bara en mossbelupen sockel kvar. Det är människotomma vyer. Jag tror nog, att jag skall besöka dessa sorgliga vyer och hämta inspiration till min poesi.

Det kom ju en del spännande lyrik från Svenskfinland i slutet på 70-talet och början på 80-talet. Vad minns du av poeterna och poesin från den tiden?

– Visst. Jag är ju hemma från Helsingfors och där fanns ju litteraturandelslaget Boklaget för Södra Finland, Fågel Fenix och andra grupper. Andelslagets många författare har nog satt sin prägel på den finlandssvenska litteraturen och kanske de flesta är verksamma ännu idag, såsom  Thomas Wulff, Tomas Mikael Bäck, Joakim Groth, Henrik Jansson,  Birgitta Boucht och många andra.

Harri bläddrar i en gammal diktsamling av Tomas Mikael Bäck framför sin poesibokhylla…

Framtidsplaner för diktandet? Kommer det ta 34 år till nästa bok igen?

– Jag planerar hela tiden och spiralen spinner vidare i tid och rum. Jag har nog tänkt ge ut flera dikter till. Och då blir det kanske såhär:

Somna med nyckelordet

i fickan, livet att leva när dagar,

vänner följer nätter till slutet, dagern.

Månen, ett tredje öga över fälten,

slipad yta, att sakna skjuts in av tryckvåg.

Med nyckelordet i fickan,

somna med öppna ögon.

(TR s. 79)