Förlaget Smockadoll skriver följande om boken som jag ska recensera härnedan: ”Christos/Ötzi är en diptyk med kroppen som dödens käril och sorgen som minnenas poetiska drivkraft. Michael Economou är född 1956 och debuterade som poet 1988. Christos/Ötzi är hans åttonde diktsamling.”

När jag läser Christos / Ötzi, så inser jag rätt fort hur mycket jag har kvar att lära mig att poesins hantverk. Det är inte lätt för mig att erkänna efter många långa år av diktande, men nog är det skillnad på poesi och poesi och den här boken är då en konkret lektion i hur vacker melankolisk lyrik, insvept i ett mångfacetterat djup förgyller diktsamlingens sidor. Michael skriver inledelsevis i sitt poetiska drama:

”Går allt nu över i det förflutnas långa sömn
mörknar snart horisonter, eller människor.
Drömmen om den långa resan hem tar slut
Himlen är ljus som skuggan från daggkåpor.

Man utsätts för de märkligaste av händelser.
Föräldrar är döda på riktigt fastän de pratar.”

Jag blir bländad av det språk som blomstrar genom Christos/Ötzi. Det är tungt, men vackert och handlar om livet och döden. Naturen är ständigt närvarande i sin storslaga kraft och Michael diktar vidare:

”Mognad växer om ni talar
med trädens ord. Gör er redo för allt kommande:
skogsmörkret diskvalificerar all sav som stiger
i rot, stam, gren och krona mot en himmel i kraft
att stärka allas Gud.”

Jag bläddrar vidare i Christos / Ötzi och möter diktjagets avlidna bröder och systrar (konstnärerna) där Susanna Roxman och hennes långa livsresas svårigheter uppenbarar sig. Michael skriver bland annat följande om poeten i fråga:

”I ordens regnbågsskimmer, i innebördens uråldriga
funktion – andlighetens, i rytmens hastiga dröm –
exilens, kunde du ge liv åt tron att levande och döda
människor vill varandra något”

Därefter passerar han även frälsningssoldaten och poeten Majken Johansson och den gamle biskopen Peder Winstrup från 1600-talet, med inspirerande rader om deras liv och leverne. De döda speglas genom den levande poeten och efter minnena av den avlidne modern i bokens inledning, har det blivit faderns tur att tacka för sig från sin död.

Christos / Ötzi är djupsinnig läsning som berör. Det finns så många nyanser och vinklar i denna diktsamling som bländar med sitt hantverk. Avslutningsvis läser jag poetiska rader om den femtusen år gamla muminen Ötzi som avslutar den poetiska berättelsen på ett dramatiskt sätt.

Michael här även gästat Lördagssoffan och intervjun med honom kan ni hitta här:

https://nickopoet.wordpress.com/2018/08/18/poetens-lordagssoffa-21-michael-economou/