Jag har läst ett par av Kurt Levlins tidigare diktsamlingar som jag uppskattade mycket, så det var med spänning som jag tog del av hans senaste diktsamling Ro, bror som uppfyllde mina förväntningar.

Levlins poesi i Ro, bror är stillsam och doftar vardagsminnen från en svunnen tid där två bröder växer upp tillsammans. Det finns svaga vindar av melankoli som blåser genom diktlandskapet på ett behagligt vis, där Levlin bland annat skriver om hur man talar om tystnaden:

”Hur talar man om tystanden?
Man rör vid tangenterna så lätt
att ljudet mest påminner om ett
stilla, distraherande regn mot fönstret.
Hur gör man ett osynligt liv synligt?
Man spänner upp en tunn duk och
börjar helt enkelt treva sig fram.
Hur skriver man fram en stum bror
när det väl är för sent?
Man plockar upp en pinne och petar
lite här och petar lite där.”

Det är intressant hur poesin kan röra sig så fritt genom tid och rum som den gör och låta diktjaget återuppleva och ifrågasätta det som en gång varit. Levlin skriver både sympatiskt och lite småsorgligt om en svunnen tid och hur saker skulle kunna ha varit annorlunda. Det får läsaren att inse värdet av att leva i nuet och göra det bästa av sin tid. Det som har varit kommer inte tillbaka.

Jag gillar just den silvergrå ton som uppenbarar sig i diktsamlingens språkdräkt. Det finns nåt glitter inuti den svala gråheten som gör att jag vill läsa mer av Ro, bror där Levlin fortsätter att skriva:

”Älven är inte som havet.
Den lägger sig inte platt för
dagdrömmeri och skepparhistorier.
Den har en tidtabell att följa.
Den kräver varken kompass eller
tubkikare.
Den har två väderstreck samt
en längdaxel.
Den har listor att bocka av.
Den har stenar att runda,
lungor att fylla.”

Ett annat plus i Ro, bror är när Levlin skriver några dikter på Nykarleby dialekt som jag gillar mycket. Det kan ju iofs vara svårt för en utomstående att förstå varenda ord, men det har författaren ordnat med ett litet dialektlexikon i slutet av boken.

Jag tycker uppriktigt att Levlin är en intressant poet som har sin egen stil i sin poesi, som jag gärna läser mer av.

Ro, bror är minst lika givande läsning som hans två tidigare diktsamlingar De skrivs alldeles för få dikter om dig och Fältrapport. Har du inte läst nåt av Levlin än, så är det nog på tiden nu.