Rollatorgnissel under den järnblå solen är alltså min femte diktsamling som är utgiven på eget förlag (2020) och som handlar om mina intryck inom äldrevården som jag arbetat inom förr tiden.

Responsen för diktsamlingen var väldigt uppmuntrande, speciellt när ett några äldre människor (runt 85 år ), nästan var tårögda efter de hade läst diktsamlingen och var så tacksamma över att någon hade sett deras verklighet.

Det är nog det mest meningsfulla jag skrivit tror jag. Om sånt som inte så många bryr sig om i en värld där utseende och karriär och materiella framgångar tycks vara nr.1 i livet för många. Vem bryr sig om gamlingar som sitter ensamma med sina krämpor och tynar bort framför sina tv-apparater.

Delar här med mig fem dikter från Rollatorgnissel under den järnblå solen. Trevlig läsning.

Du sitter ensam
framför teven
som tycks vara den enda
som har någon tid kvar för dig

Skådar alla ändlösa repriser
som störtar rakt in i ett livsslott av ruiner

Försöker hjälpa dig att minnas
ljuset i ditt namn

Älskade medmänniska

Efter maten
det obligatoriska tevetittandet
glor sönder oss, vi, dom
bäst-före-märkta människorna
från en förbrukad tid

Jag bor inte här
i ett anonymt
desinfektionsdoftande litet rum
fast jag bott här i tjugo år

Jag bor inte här
fast de främmande människorna
med plasthandskarna
som jag ser varje dag
säger att jag visst bor här

Jag bor inte här

Jag bor i björkarna & ekarna
som sträcker ut sina kronor
mot hoppets klarblå himmel

Jag bor i inspirationens ögonblick
i den friska majvinden
över åkrar och fält

Jag bor i havets vågor
som söker sig mot livets stränder

Jag bor i solen som aldrig någonsin går ner

Tillbaka till dom vackraste av minnen
bortom plasten, mikromaten
och nuet där vi skyndar förbi varandra

Ett rike av medmänsklighet och omtanke

Jag ser Dig

Kroppens tillfälliga farkost
genom livets upplysta stjärnrymd

Mina ögon öppnas inåt
sanningen skriven i kärlek

Mer info om Rollatorgnissel under den järnblå solen:

”Rollatorgnissel under den järnblå solen är en diktsamling som vuxit fram under åren som jag arbetat inom äldrevården. Det är min röst för alla gamla människor som sitter ensamma på sina rum med krämpor och försöker minnas livet som flugit förbi dem.

Rollatorgnissel under den järnblå solen är dedikerad till alla er som lade grunden till framtidens generationer. Ni är så mycket mer än förbrukade människoruiner i ett råkallt samhälle, där bara de produktiva och konsumerande människorna tycks ha ett värde. Genom mitt diktande söker jag ljuset i era stjärnor bortom minnets raserade natt.”

Både första och andra upplagan av boken är så gott som slutsålda. Men ni kanske kan hitta boken på nåt bibliotek om ni vill läsa den. /Nicko