Det har snart gått ett år sedan min sjätte diktsamling Järnjungfrupoesi såg dagens ljus och jag har aldrig fått så mycket uppmuntrande kritik från poeter, förläggare och litteraturkritiker från både Sverige och Finland för min poesi tidigare.

Första upplagan är så gott som slutsåld och pga efterfrågan av boken, har jag tryckt upp en andra upplaga som nu finns att få tag på från http://www.boklund.fi, Soundpollution (Sverige) eller från andra välsorterade bok eller skivhandlare. Det går även att beställa Järnjungfrupoesi direkt från mig.

Några röster om Järnjungfrupoesi:

Ralf Andtbacka, Poet och Förläggare: Järnjungfrupoesi fångar in en väsentlig upplevelse som delas av många, samlingen har potential att också nå läsare som inte tilltalas av mer konventionell dikt.

Björn Kohlström, Bernur: Nicko Smith koncentrerar sig på bandets 80-tal, och det bäddar för nostalgi. Musiken bildar en varm och fluffig ljudmatta till dikterna, som fungerar som bäst när de överger refererandet och blir besvärjelser riktade mot en annan tid, som samtidigt är bevarad tid.”

Dala-Demokraten, Lukas de Veen: ”Nicko Smith skriver lyrik som knyter an till heavy metal-bandet Iron Maiden i diktsamlingen Järnjungfrupoesi. Resultatet: ett långt kärleksbrev till Iron Maiden”

Arbetarbladet, Topi Lappalainen: ”Helhetsupplevelsen är positiv och diktsamlingen berikar poesiscenen genom att avvika från invanda mönster.”

Slavestate, Lars Ekenryd: ”Inlevelsen bakom de korta och expressiva stroferna känns äkta och spontana i så måtto att de på ett raffinerat sätt kapslar in bilder, gimmicks, attribut och texter med Iron Maiden som koncept och tidlöst fenomen.”

Stefan Albrektsson, stefanalbrektssonspoesi.com: Dikterna är korta och översållade av Iron Maiden-allusioner. Låttexter, skivtitlar, bandmedlemmar, skivomslag, blixtrar förbi. En riktig Maiden-kännare skulle kunna gräva sig in i varje dikt och hitta reliker som en hårdrocksarkeolog.”

Bokbloggaren Anna Hallqvist (@anna_bokmal på Instagram): ”Att vara en del av publiken på en Iron Maiden-konsert är magiskt, näst intill en religiös upplevelse. När jag läser Järnjungfrupoesi påminns jag om just den känslan. Jag färdas i tid och rum och landar i ett hav av hårdrockare som med en stämma överröstar Bruce Dickinson sång… Ljuvligt att få uppleva den känslan här, i min röda läsfåtölj, hemma i Jämtland”

Poeten Peter Nyberg: ”I de starkaste passagerna i boken finns en klyvnad mellan jaget och musiken. Den verkliga världen bryter ner, men blir uthärdlig genom musiken.”

Den Blinde Argus, Andreas Björsten: ”En hel diktsamling om bandet Iron Maiden; hur är något sådant möjligt? För den som minns sin ungdoms musik och ger sig hän åt de känslor som är förknippade med den, är ingenting omöjligt. Nicko Smith hittar nycklarna till den inre, mörka världen och låter bandmascoten Eddie visa vägen genom ungdomens mikrokosmos av symboler och tungt riffberoende.”

Hanneles Bokparadis: Heavy metal-bandet Iron Maiden är ingen hissmusik, utan svett och decibel, omöjligt att lyssna stillasittande. Vem önskar sövande dragspel på ålderdomshem, upptäcka nytt är nyttigt för alla åldrar. Även för mig, nu blir det annat ljud i skällan här hemma.”