Det har blivit dags att sätta tänderna i en nätt liten diktsamling vid namn Vid Fjärden, signerad av Mona Mörtlund som var en okänd poet för mig, fram tills när jag intervjuade henne för några dagar sen.

Innan jag ger mina åsikter om boken ska vi se Black Island Book skriver om Vid Fjärden på sin hemsida: ”Mona Mörtlund väljer varsamt sina ord. Det ger dikterna såväl sinnlighet som en musikalisk ton. Nu är hon aktuell med Vid fjärden, hennes fjärde diktsamling. Läs, njut.”

Björn Kohlström Alias Bernur (som utan tvekan är Sveriges flitigaste litteraturrecensent) skrev nyligen på sin blogg att ingen förutom han, bryr sig om poesi skriven av kvinnor som ger ut sina diktsamlingar på små förlag. Där har han fel, den gamla gode Bernur.

Jag bryr mig extremt mycket. Faktiskt så mycket…att jag hellre läser en diktsamling av Louise Halvardsson eller Mona Mörtlund än att t.ex. titta på den ohyggligt spännande serien Blacklist på Viaplay en regning tisdag i mitten på september 2022.

Vid fjärden är uppdelad i tre kapitel och det är med stilla och omtänksamma penseldrag från lyrikens färgpalett som Mörtlund målar fram en diktsamling som rör sig genom höst, vinter och mot våren.

Dikterna är vackra i sin enkelhet och jag småmyser medan jag följer med diktjaget från Glasverandans doft av äpplen och höst och vidare till Snöflingornas stilla singlande mot marken.

Mörtlund diktar:

”Vi kryper ihop i snögrottorna,
kurar i mörkret,
ser ingen utgång

Men genom springorna
ser vi stjärnorna,
de upptrampade stigarna
över himlavalvet”

Det finns en drömsk ton i Mörtlunds diktande som jag gillar. Jag blir helt enkelt lugn av hennes dikter och den saknad och sorg av en närståendes bortgång som till och från bearbetas av diktjaget känns tröstrikt.

Vid fjärden är en liten, men glittrande diktsamling där dikterna förvandlas till små tavlor som tornar upp framför läsarens blick. Diktsamlingens helhet känns stabilt och själva dikthantverket likaså.

Jag fortsätter läsa och Mörtlund diktar vidare:

”Den vita fjärden framför mig,
vidsträckt, oändlig
Öarna långt borta
som aningar, fästen”

Vid fjärden har ungefär lika hög mysfaktor som att sitta framför en öppen brasa en vacker höstdag och lyssna på trädens sånger ackompanjerande av eldens sprakande.

En poetisk pärla som ger mersmak och det enda jag kan klaga på är att diktsamlingen känns lite för kort på sina ca femtiofem sidor. Hoppas på en riktigt massiv bok av Mörtlund i framtiden om innehållet är lika mysigt som Vid fjärden.