Hej Jörgen. Det var länge sedan sist. Hur har du det och har du nån ny diktsamling på G?

– Tack, jo, det är bara bra trots världsläget som är hemskt. Jag har ett kortroman-manus inne på Förlaget, utgången är förstås osäker. Jag hör ju inte till de unga coola…

Skriver strof poesi varje dag bara för att hålla igång. Det har jag haft som projekt sedan 1 januari så till kommande årsskifte har jag väl 365 små korta texter som jag kan jobba vidare med. Med andra ord kan jag ju säga att jag är på G 😉

Vad tycker du om diktklimatet i Sverige 2022? Läser du lika mycket poesi som du diktar själv? Några tips på bra diktsamlingar som du läst på sistone från Sverige?

– Vad gäller poesins tillstånd i Sverige så kan jag inte säga något som sträcker sig utanför min helt subjektiva uppfattning. Dessutom har jag en period när jag läser mer sporadiskt och olika skönlitterära genrer. Ibland har jag poesi-projekt men inte nu.

Jag vet inte heller hur utgivningsstatistiken ser ut för poesin idag. Däremot vet jag genom mitt engagemang i Uppsala författarsällskap att de medlemsansökningar vi får in inte alltid har med sig publikationer från etablerade, kända förlag utan här ser floran minst sagt spretig ut.

Det har det skett en rätt stor förändring av förlagsbranschen med olika typer av hybridförlag med alternativa finansieringslösningar m.m. Jag vet inte riktigt hur förändringen ska värderas.

Dagens dikt är en institution i Sverige. Jag lyssnar i regel på dagens dikt som kommer i samband med tolvslaget på Sveriges radio. Dagens dikt är ett radions andrum och kraftkälla, det är en kyrkklocka som slår tolvslaget och sedan följer dagens dikt i uppläsning av poeten eller av någon uppläsande skådespelare. Det är storslaget – en radiotradition sedan 1937.

Under förra året har vi även fått en statligt finansierad kommunpoet, nämligen Jimmy Alm i Tranemo som väckte uppståndelse och indignation. Han är finansierad av statliga kulturbryggan under ett år men i det mediala drevet beskrevs det som kommunal skatte-idioti. Min tanke är att det här var en väldigt bra satsning, en poet fick ett års finansiering och bidrog på ett nationellt plan till en framflyttning av poesin. Han är värd att lyssna på när han står där i en landsbygdsaffär eller på något företag och läser – poesi.

Jag har ju fastnat lite för de gamla finlandssvenska poeterna Elmer Diktonius och Gunnar Björling på sistone. Vad har du för relation till dessa eminenta poeter?

– Och, ja, alltså de här gamla modernisterna finns i hyllan på min högra sida vid mitt skrivbord i arbetsrummet. Där står Diktonius i tre band som jag ärvt efter min far, där finns raden med Björling-samlingar i original, Södergran m.fl.

Jag kanske inte läser dem så ofta längre, försöker ibland introducera någon av dem för mina barn… Men de står där på flanken, vid min sida, när jag sitter och blickar ut genom det nötta fönstret.