Jodå, det är ju alltid trevlig att bli överraskad med lite nytänk inom litteraturens världar. Henrik Johansson från nånstans i södra Sverige har gett ut en bok med poetiska vibbar som Verbal Förlag skriver följande om på sin hemsida:

”Henrik Johanssons nya bok Fruktansvärda arbetsplatser jag besökt och de vackra människor jag där mött är ett poetiskt CV. En absurd och bitterljuv resa genom ett yrkesliv som börjar på praktikplatser och slutar i ett författarskap. Arbetskritiken löper som en röd tråd genom sidorna, i tät dialog med delar av den svenska litteraturhistorien.”

Med handen på hjärtat. Jag har en förkärlek till minimalistisk poesi och haiku. Att läsa en bastant bok på nästan 200 sidor med mestadels långa texter är en rejäl utmaning för undertecknad. Men man ska väl inte vara för bekväm i vad man vill och vad man inte vill läsa och ha förutfattade meningar om vad som är bättre el sämre innan man ens läst det, eller hur?

Fruktansvärda arbetsplatser jag besökt och de vackra människor jag där mött är så annorlunda läsning än allt jag läst på sistone, så jag vet inte riktigt var jag ska börja denna recension.

Kanske jag ska börja med att citera lite av Johanssons text under rubriken Fältbiologerna V:

”Jag gick till skogen och sa inte:
Hur känner jag lyckan genom sorgen?
Skogen sa ingenting.
Jag sa:
Hur kan jag finna meningen med tystnaden?
Skogen svarade att tystnaden bara är tystnad.
Och jag fortsatte gå till skogen.”

Fruktansvärda arbetsplatser jag besökt och de vackra människorna jag där mött är uppdelad i ett gäng kapitel som börjar med Pryo och som fortsätter med bland annat Mellan terminer, McDonald´s, Politiska föreningen..och mot slutet av boken t.ex. Restaurang, Finrestaurang, Författare.

Jag hade önskat mer poesi än prosakänsla i boken. Det är det första jag reagerade på efter läsningen. Men man kan ju inte få allt jämt. Säkert nyttigt att läsa annat än tre raders poesi som variation för hjärnverksamheten och inspirationen.

Det finns ett bra flow i Fruktansvärda arbetsplatser jag besökt och de vackra människorna jag där mött och den resan jag får följa med berättarjaget känns lite som en berg-o-dal-bana på litteraturens tivoli.

Jag läser vidare och Johansson skriver i Skrivpedagog II:

”En förening kom till mig och sa:
Nu ska du få göra något du älskar.
Jag sa:
Äta saltgurka och dricka folköl?
Föreningen sa:
Jobba med litteratur.
Och jag begrundade mitt kärleksliv.”

Det här är en rätt lättsam bok, men ändå med ett lite tyngre kläm i bakgrunden ang arbetsmarknaden och arbetslöshetens verkliga verklighet i var och ens vuxna liv.

På nåt sätt känns det skönt att läsa mer prosadoftande litteratur för en gångs skull, utan att nästan drunkna i djupa metaforer som tungsinta poeter fött fram i sina diktsamlingar. Fast ändå blir slutresultatet av Fruktansvärda arbetsplatser jag besökt och de vackra människorna jag där mött ganska tungt.

Jobba är inte alltid lätt och inte är det lätt att vara arbetslös och gå på massa till synes meningslösa kurser heller, som man mer eller mindre kan bli tvingade att gå till för att inte mista sin arbetslösersättning.

Johansson påminner mig om allt detta genom sin kreativa bokskapelse (med sin maffiga titel) som satte igång en hel del funderingar inom mig. Minst sagt en intressant bok.