Hej på dig Rosanna. Berätta lite om din roll som konstnärlig ledare för Åbo poesidagar (9-12 april) och hur tycker du evenemanget gick. Blev det som du tänkt dig?

– Hej Nicko! Det här var tredje gången jag var med och arrangerade Åbo Poesidagar. I år var första gången jag hade titeln ”konstnärlig ledare” men egentligen har jag gjort samma arbete flera varv redan. Man måste bevisa sig för att få titlar, arbeta i sitt anletes svett innan rollerna platsar.

Årets festival var över förväntan! Vi hade flest besökare på många års tid, närmare tusen besök, och folk var mer upprymda än tidigare. Gällande strategi försöker vi ha en så mångfacetterad tolkning av temat som möjligt. Temat för Åbo Poesidagar 2026 var periferi och där gick tankarna kring den utskuffade poesin, landsbygden, det politiska och den självständiga poesin

Jag tycker du lyckades bra när det gäller bredd på inbokning av de olika gästerna som föreläste m.m (https://kalenteri.turku.fi/sv-FI/page/69c2a3d8f07d4c1c06bda783?count=24&sort=creationDate&reverse=true). Vad hade du för strategi ang upplägget?

– I år bjöd vi in bland annat norska poesibilen, polyglotten och mångkonstnären Cia Rinne från Berlin, samt poesiteater för vuxna av Teater Tapir. Vi försöker ha variation med både internationella gäster och lokala älskade favoriter. Temat och att programinnehållet blir fulländat avgör starkt innehållet. Vi tar således inte automatiskt alla finlandssvenska poeter varje år: panelsamtalsdynamiker, festivalens tema, om folk blivit inbjudna flera år i rad påverkar också gästlistan. Jag försöker tänka kring både vad jag själv skulle vara intresserad av, men också vad publiken önskat sig.

Vilka skulle du säga var höjdpunkterna under evenemanget för dig personligen?

– För mig var Poesibilen från Norge en stor personlig höjdpunkt på förhand. Vi hade inte bjudit in nån gäst att köra genom länder tidigare och det var därför en spännande upplevelse. Var också fascinerande att materialisera poesin på det sättet och ha den konkret i stadsbilden körandes runt i Åbo. Flera programpunkter överraskade dessutom mig positivt. Poetry pub satte igång igen efter att ha varit på paus och studerande från Åbo Akademi hade ett lyckat event med fjorton personer som läste under den öppna scenen.

Författareföreningens program där tre poeter hade valt ut dikter av andra världspoeter, som de därefter närläste inför en stor publik, var ofantligt lyckat. Nördigheten och gemenskapen i det rummet glömmer jag aldrig. Teater tapirs föreställning var nästintill chockerande på lördagens kvällsprogram. Kukar och självmord är kanske inte det vanligaste vid Åbo poesidgar annars nämligen. Festivalens avslutning med högmässa i Sankta Katarina kyrka var stämningsfullt och fick mig att känna stor ro efter en hetsig festival.

Du har ju skrivit poesi i några år nu. Vad har poesin gett dig under alla dessa år och vill du fortsätta med att arbeta med såna här evenemang i framtiden?

– Poesin är mitt allt. Jag har inga barn, jag äger bara böcker och lever för poesin. Jag är ett poesikokko som tänker i dikt och förmedlar dikt till andra genom olika evenemang och kurser. Det är ett sorts sätt att leva med världen. Jag kommer förmodligen resten av mitt liv arbeta med olika litterära evenemang vid sidan om att skriva egna böcker.