Gatuduvan är tillbaka med en poetisk rallarsving som det slår gnistor av. Aldrig har poesi skriven på psyk känts mer inspirerande, som när Gatuduvan visar var skåpet ska stå.

Alla slagfält blöder i mina ögon är Jens Åbergs – Alias Gatuduvan 10:e diktsamling eller nåt sånt (Han har ju både gett ut böcker under sitt ”riktiga” namn och Gatuduvan och jag har inte riktigt hängt med ang alla böcker och skivor som han gett ut totalt…)

Så här står det inledningsvis om Gatuduvan på insidan av boken:

”Gatuduvan är född och uppvuxen i Stockholmsförorten Hökarängen. Redan som liten växte hans längtan och han drömde sig bortom något mer än skola. Jobb. Död.

Det blev en del kringflackande i Norden och tidvis levde han som hemlös.

Erfarenheter blev texter.”

Och vilka texter! Om Gatuduvans poesi skulle vara dynamit, så har han inte sparat på krutet. Jag läser i Intro:

”Rispar sönder min spegelbild
med förfallets symfoni
i det söndersprängda huvudet
alla slagfält blöder i mina ögon”

Pang, bom, krasch. När jag läser dikterna i Alla slagfält blöder i mina ögon, så kastas jag in i en ångestbrutal verklighet där själva kärleken till poesin gnistrar som en julgran på självaste julafton bortom allt elände.

Av alla mediciner som jag kan tänka mig att Gatuduvan fått testa på under sina hårda livsprövningar, kan jag ana att lyriken varit en av de bästa läkemedlen mot ångesten och hans sjuttio syskon som plågat poeten i fråga.

Jag läser vidare och följer med diktjaget som skriver om att inte förlora sitt hopp och sina visioner, som drömmer om ett broderskap och ett stilla vårregn där allt faller på plats och allt mörker tar eld i en fantastisk solnedgång. Jag själv har diktat om liknande saker och känner omedelbart sympati för Gatuduvans ångest i dårarnas ensamhet.

Alla slagfält blöder i mina ögon är sorglig, men ändå hoppfull läsning. Mycket eftersom Gatuduvans poesi känns så levande, fast ämnena han skriver om är tunga som bly. Illustrationerna som är gjorda av C.M. Lundberg ger även en extra dimension till bokens helhet.

Gatuduvan diktar vidare och jag läser en bit in på sidan 21:

”Vi dansar på låtsas
på rökbalkongen och i matkön
tiden spelar kort med vinden

Terapi med tystnaden och vårregnet
alla möjligheter i tiggarens utsträckta hand”

Grattis Gatuduvan för ännu en kraftfull och inspirerande diktsamling som nästan däckade mig.

Eller med andra ord: Alla slagfält blöder i mina ögon är svensk högkvalitativ beatpoesi som borde stå långt fram i alla lyrikälskares bokhylla.