Tora Mollskoga är poet, musiker och fri dansare. Hon bor i skogen, på toppen av ett försynt litet berg, inbäddat i lövträd, granar, djurstigar och vindens sus. Hon har sambo och två barn.

Hej på dig Tora. Grattis till din debutdiktsamling ur vattendjurets mage (Black Island Books). Hur har du gått tillväga för att få ihop en sån lyckad debut? Har du några värdefulla lyriktrix att dela med dig?

– Tack! Jag jobbade väldigt länge med diktsamlingen. Gick runt och var nästan färdig med den i flera år. Men jag gillar redigeringsfasen, att fördjupa mig i detaljerna, fundera, skriva om och se hur en dikt får ett annat djup eller en komplexare bild eller sinnesstämning.

Om jag skulle dela med mig av något knep, så är det nog att ha testläsare. Jag hade tre testläsare som läste och gav respons under diktsamlingens olika faser, och det var otroligt värdefullt för att få nya perspektiv och ingångar i texten.

Vad är drivkraften bakom ditt diktande?

– Det är något med att sätta ord på det som rör sig inom en som är så otroligt skönt! Känslan när man hittar de exakta orden för vad man upplever, eller när orden öppnar upp något nytt inom en själv, som att öppna en dörr inuti sig själv.

Att skriva är för mig ett sätt att vara med mig själv, att utforska någon slags sanning. Jag har alltid mått bra när jag skriver, från min barndom har jag väldigt fina minnen av stunderna när jag skrev.

Men för att återkoppla till drivkraften, så handlar det också om viljan att visa sig, en längtan att känna sig synlig. Och jag gillar sårbarheten och styrkan i det självvalda utelämnandet på det sättet, genom alla konstnärliga uttryck.

Diktsamlingar som inspirerar dig?

– Flickan av Lisa Gidlöf är fantastisk och tog mig med storm när jag läste den. Jag återupptäckte nyligen en diktsamling av Katarina Kieri också – Ur mitt lyckliga liv, som jag läste mycket för ganska många år sen. Det var ett fint återseende.

Jag inspireras också av t.ex. Eva-Stina Byggmäster och Ingela Strandberg, både i diktandet och i livet.

Du är ju inte bara poet utan även musiker också. Berätta…

– Ja, precis. Jo, men det var väl kanske det där med längtan igen tror jag. Att jag hade en stark längtan att få uttrycka mig med min röst. Jag tycker att röster är fantastiska. Liksom hela kroppen! Det finns en så direkt beröringskanal när man vågar öppna upp sin röst, eller sin kropp, och uttrycka sig med den.

När det gäller musiken krävs det mer mod än när det gäller poesin, för mig. Och fastän jag är en väldigt ängslig människa med en hel drös av rädslor så har jag insett med åren att jag är ganska modig också. Musiken handlar mycket om mod för mig.

Vilka musiker uppskattar du och speciellt om vi går in på ämnet lyrik i musik?

– Bra text är så klart något jag uppskattar men nästan viktigare för mig när jag lyssnar på musik är rösten och känslan för melodi. Jag älskar t.ex. Nina Simone, Devendra Banhart, My Brightest Diamond, Antony and the Johnsons, the Tiny. Där finns många uttrycksfulla röster, spännande melodier och arrangemang
och flera fantastiska låttexter!

Din relation till grekisk lyrik? (jo, du läste rätt…brukar ju ha standardfråga om finlandssvensk poesi, men har nu fastnat lite för en grekisk poet vid namn Jannis Ritsos) Känner du till honom eller andra grekiska poeter?

– Kul fråga! Tyvärr kommer jag inte på en enda greksik poet… Kollade upp Jannis Ritsos nu, och han verkar ju ha varit väldigt produktiv. Hittade hans dikt Freden, väldigt fin. Men jag inser att detta med grekisk lyrik är ett område jag får förbättra mina kunskaper i mer framöver.

Hade du frågat mig om finlandsvensk poesi hade jag berättat att jag gillar Tua Forsströms poesi, och att jag spenderade mina barndoms somrar i Åbo skärgård.

Vill du avslutningsvis dela med dig 1-2 dikter från ur vattendjurets mage till läsarna här?

Absolut! Här kommer två dikter:

jag väljer att sova i skogen
jag väljer natten som omslag
tillåter slem, mage att bli tunga

utan varma kroppar
tydliggörs gränserna
min hud
ett exponerat organ

jag har lämnat
skorsten, trösklar
bakom mig

jag har ett nätverk inuti kroppen
av lufthål, kanaler, sorgstoft
mina lungor en trädkrona
pulserande, detaljerad, ihärdig

jag blundar och tänker på att
kylan är bedövande
och jag tänker på päls
jag inte har
mörkerseende
luktsinne
vanan att trampa min bädd

om jag bara är här i mina tankar
var är jag då

mina frön är slut
och vintern står redo

har jag barn att föda

var tar bergen slut

varför tänker jag
att jag drömmer om havet

det är något helt annat
som susar

(Fotograf: Henrik Hellman)