Det har blivit dags för del två i serien där jag intervjuar olika yrkesgrupper om poesi.

I första reportaget intervjuade jag skådespelerskan Cecilia Ljung (https://nickopoet.com/2021/11/09/skadespelare-om-poesi-cecilia-ljung/) och nu har det blivit dags för en pratstund med konstnären Maria Hall som är född 1964 i Göteborg och som numera är verksam i Stockholm.

Maria är utbildad på Konsthögskolan Valand och Konsthögskolan i Stockholm och har sedan examen 1997 ställt ut flitigt på gallerier, konsthallar och museer runtom i Sverige, men även i städer som Paris och Peking.

Hej på dig Maria. Min första fråga till dig är följande: Vilket släktskap anser du poesin ha till konsten?

– Jag tänker att poesin och bildkonsten delar ett intresse för ordlösheten. Att poesin och konsten behövs för att berätta om de undflyende drömmarna, tankarna och erfarenheterna där de vanliga orden, de vanliga samtalen, inte räcker till. En berättelse som upptar mig i mitt konstnärskap är hur man gestaltar tomrummet och frånvaron och, i sin förlängning, sorgen och saknaden.

Kan man visualisera något, eller någon, som varit men inte längre är? Jag tror att det går om man inte skyggar för det ickelinjära, det uppbrutna och det tvetydiga. Det är därför som jag ständigt, parallellt med mitt konstnärskap, söker mig till poesin. Det är en ynnest att få ta del av poeters försök att beskriva världens obegriplighet och det finns en frihet i att inte helt och fullt behöva förstå utan istället ana och förnimma och låta orden sila genom kroppen.

Hur skulle du beskriva din relation till poesi?

– Jag ser mycket dans, teater och opera, och jag läser mycket. Jag har alltid minst en roman på gång och jag läser dagligen poesi. Min ateljé är full av diktsamlingar. Poesin fungerar som en port in i tillvarons mysterium, både in i det storslagna och det vardagliga. I poesin kan den lättjefulla leken blandas med det genomdjupa allvaret och fungera som en tröst, en livsgnista eller en spegel.

Jag har fått förmånen att göra bokomslag till Eva Runefelts fyra senaste diktsamlingar, utgivna på Albert Bonniers förlag. Jag har i det arbetet börjat med att läsa dikterna om och om igen och i läsningen har en färg, en ton, en rytm och ett motiv så småningom tagit form. Eva Runefelt har i sin tur, genom åren, skrivit om mina bilder. Det har varit ett mycket givande samarbete där våra olika världar – bildens och ordens har korsbefruktat varandra.

Nämn tre riktigt bra diktsamlingar som du läst?

”Den halvfärdiga himlen” av Tomas Tranströmer
”Ur världen” av Eva Runefelt
”Hill, Hill, Hill” av Jesper Svenbro

Om jag bara fick nämna en enda dikt skulle bli ”Dödsfuga” av Paul Celan.

Vad är konst egentligen?

– Konst är en tidlös visuell, oftast ordlös, berättelse, utan börja eller slut.

Konstnärer som inspirerar ditt målande?

Carl Fredrik Hill
Eva Lange
William Turner
Annika von Hausswolff
Marc Rothko
Berit Lindfeldt

Tror du konstnärer är lika känsliga som poeter eller mer? Är det en nödvändighet på gott och ont, att vara känslomänniska för att komma närmare konsten?

– Det finns naturligtvis många olika slags poeter och konstnärer i världen men jag vågar drista mig till att påstå att ingen högtstående poesi eller konst kan skapas utan en stor dos känslighet. Inte heller kan poesin eller konsten tas emot utan att mottagaren öppnar sig och ställer sin egen känslighet i poesins eller konstens tjänst.

Mer info om Maria och hennes konst kan ni hitta på http://www.mariahall.se