Det har blivit dags för mig att recensera Michael Economous senaste bok Vid ödekyrkan i Svensköps socken. En diktsamling som det står följande om på baksidan av omslaget:

”Michael Economou tar oss med genom skogen fram till ruinen av en gammal kyrka. Det är en tankarnas och sinnenas vandring där också också saknaden efter föräldrarna följer honom. På vägen dras funderingarna mot vårt förhållande till döden och hur vi faktiskt kan bära de döda med oss utan att minnena förmörkas av sorg.”

Vid ödekyrkan i Svensköps socken är en otroligt fin diktsamling som påverkade mig så starkt att jag inte kunde hålla tillbaka tårarna medan jag läste den. Det finns någonting livslevande i Economous sätt att hantera sorg i sin poesi som bländar hjärtats blick.

Vid ödekyrkan i Svensköps socken börjar med en långt förord (eller nåt liknande till förord) som heter Om en vandring. Economou skriver inledningsvis: ”Man kan gå vilse i skogen utan att sakna livet bakom sig och i naturens takt till slut komma fram på avvägarna till ödekyrkan. Morgonen lockar med sin glöd bortom trädsluttningen, som om detta ljus ensamt vore skogsbrynets levande källflöde. Brådska, stress, oro, utsatthet, hat, hets, konkurrens – här inte av nöden – hör till anatemat över en annan verklighet, präglad i känslan av att det aldrig finns tillräckligt med tid. Knappast ens de levande får längre utrymme och värde i det liv, i vilket man försöker vara hel människa.”

Därefter följer djupare tankar om bland annat livet och döden och Economou skriver så mina ögon inte kan slita sig från sidorna. Det är insiktsfull och inspirerande läsning som jag tar del av och efter drygt fyrtio sidor kommer själva poesin igång under rubriken Ögonblickar.

Jag följer med diktjaget på en resa där döden inte tycks existerar, fast den existerar. Economou diktar:

”Dold i dimman
sjunger Franciscus fågelsjäl

ovan ljusa stenar.”

Så få ord, men så mycket djup, bredd och höjd i raderna som bekläder sidorna i Vid ödekyrkan i Svensköps socken. Poeten går vidare och rannsakar sina föräldrars tidigare jordeliv och speglar deras existenser genom poesins spegel. Det är vackert läsning där saknaden på nåt sätt blir insvept i en kärlek som är större än döden. Jag läser vidare och Economou diktar:

”Allt annat än kärlek
tid och tankar om mina döda

dödar mig.”

Vid ödekyrkan i Svensköps socken är en vacker diktsamling som är bland det bästa jag läst av Economou med untantag från boken Christos/Ötzi som är min absoluta favoritdiktsamling av poeten i fråga.

Recension av den boken kan ni hitta här:

Recension: Christos / Ötzi av Michael Economou (Smockadoll förlag)