En vit volvo, ett vitt garage och ett par lyktstoplar i bakgrunden. Vardag så det knakar om det på omslaget till Det finns så många hus jag skulle vilja bo i.

Och på bokpärmens baksida, en hare och en barbiedocka som sitter och ser fundersamma ut. Vad kan denna diktsamling innehålla månntro? Jag läser texten ovanför de två figurerna:

”Det handlar om farlig längtan, söner i vita bomullsskjortor och köksöar som stör nattsömnen. Här finns även poesi om att förlora sin expressomaskin, växter som glömt sina namn och att besöka en bastu.”

Det här låter då som spännande och exotisk poesi i mina öron! Nu blir det läsa av!

(Ett tag senare i framtiden)

Mitt första intryck efter att ha läst Det finns så många hus jag skulle vilja bo i är att det här är mild poesi. Björnströms diktuniversum är fyllt av bland annat loppisfynd, kvinnors kepsar, rådjur och morgonrockar i tjock frotté. Jag läser dikten ”Sanningspunkter” som är en bra sammanfattning av Björnströms poesi när hon går på djupet:

”Fötterna står stadigt
på jorden

händelserna har
vecklat ut sig

förbrytarna ska
förlåtas

sanningspunkten är här

det hjälper inte
att planera en ommöblering

frakta hem design
styla om garderober

själen tar in för mycket
tar in för mycket
för mycket
ljus”

Inredning, möblering och boende är en del grunden i Det finns så många hus jag skulle vilja bo i och som läsare får jag följa med diktjaget till berättelser om ”golvet i öländsk kalksten/har forslats hit i en rostig volvo” och vidare till ”Hon var inte rädd att blanda/värdefulla antikviteter/med Ikeamöbler”.

Nå, här får jag min beskärda del av vardagskligande poesi av hög kaliber i kontrast till så många blytunga och ångestdrypande diktsamlingar som jag recenserat på sistone.

Ibland känns orden i boken framför mig som luft för mig. Den stillsamma vardagen med små överrasknigar som Björnström skriver om känns som en avlägsen plats för undertecknad. Det känns en främmande och avlägsen verklighet.

Till och från överraskar dock Björnström i sitt diktande och det får mig att höja på ögonbrynet och vilja fortsätta läsa den annars rätt odramatiska poesin som blomstrar i Det finns så många hus jag skulle vilja bo i. Dikten Vitt är ett bra exempel med sitt överraskande upplägg.

”Vitt innehåller
mer än svart

fint vitmålade dörrar
är så härliga

att öppna

mjukt stoppade vita soffor
är så lätta

att drunkna i

vitt dyker alltid upp
och slå alla andra färger

på käften”

Så kan det gå till i lyrikens oändliga värld och därmed avrundar jag denna recension med en eftertänksam blick.