Det har varit rätt tyst från mig under ett tag, pga tuffa livsprövningar inom fler områden i livet. Men som fågel Fenix reser jag mig upp ur askan åter igen och får ork av kraften i poesin runtomkring mig. Det har blivit dags att recensera Thomas C Ericssons ”Treackordsdikter” som förmodligen är den kortaste diktsamling jag någonsin läst (ett pyttelitet häfte på tjugo sidor).

Thomas diktar inledningsvis i dikten ”Intro”:

”Samlar ihop alla fragment från forna tider
Minnesbilder från underjordiska
konsertscenen, replokaler, tillflyktsorter
Lägger alla ögonblick i elden

Detta är vad som återstår
De enkla raderna
De enkla uttrycken
De ostämda sångerna”

När jag läser genom Treackordsdikter känns texterna väldigt punkspretiga. De passar bra i dikthäftets enkla layout och skulle fungera lika bra som fragment ur låttexter som poesi. Här är ett exempel från dikten ”Det Här är krig”:

”Det är livet vi aldrig når
Ett eko från en annan overklighet
Allting faller samman
Kväll efter kväll
Det här är ett krig
Mot allt och alla”

Skönheten i det enkla, en mikrokonsert av intensiv poesi – så skulle jag vilja sammanfatta detta lilla häfte som trollade fram ett leende på mina läppar. Poesin är levande överallt, även i ett grått litet häfte på några sidor. Visst skulle jag tacka och ta emot om Treackordsdikter hade femtio sidor till, men då skulle den ju tappa en del av sin charm.