Värmlänningen Bengt Berg har nyligen gett ut “Dag för dag: Texter från en särskild tid” som sammanfattas på följande vis på bokpärmens baksida:

“Texter från en särskild tid” är underrubriken till en samling betraktelser som poeten Bengt Berg sänder oss från sin utpost på landet under en brinnande coronapandemi. Svävande i ett tidens vakuum fångar författaren flyktiga infall och tankar som når honom under strövtågen i påtvingad karantän.

I “Dag för dag. Texter från en särskild tid” varvas egna dikter och betraktelser över enkla, såväl som svindlande stora, frågeställningar med personliga nedslag i andra tänkares och diktares världar och verk. Språket blir ett sätt att leka frihet i en annars kringskuren fysisk tillvaro.”

När jag läser Dag för dag, så beger jag mig ut på en vardagsrealistisk vandring genom Bengt Bergs observationer av den stora världen speglad mot urkraften i moder jords hjärtslag. Detta är stillsam läsning där betraktelser från förr till nu blandas med renodlad poesi. 

Jag läser på sidan 28:

“Kvällen gör sig ingen brådska heter en diktsamling som inte jag 

har skrivit, men nu är det mörkt och tyst. Idag uppe i skogen 

öster om vägen mötte jag en man. “Du går åt fel håll”, sa han.

Motsols, jag brukar gå motsols, men det kunde ju inte han veta.

“Om vi går motsols både två, möts vi aldrig”, sa jag. Jag går där 

jag gick heter en annan bok som jag skrivit. Jag går där jag går,

fast på finska, den har Pentti Saarikoski skrivit och han har också 

skrivit Kvällen gör sig ingen brådska.

Nu är vågskålarna mellan ljus och mörker i balans och övergången

mellan dag och natt mjukt glidande. Man måste gå ganska långt 

om man vill gå från ljus till mörker”.

Så där kan det låta när Bergs inre landskap materialiseras inuti Dag för dag, där jag fortsätter min poetiska resa mot ett fotografi av ett vattenfall, förbi humlors surr och vidare till Bergs filosofiska tankar om vissa dagar i veckan är särskilda. 

Berg skriver rätt myspysigt utan några större överraskningar, men med djup och skräpa – speciellt i dikter som denna (sidan 156):

“Det tar tid att se

men en hundradels sekund att bli sedd,

vi går genom grönskan med blicken riktad

mot tidens baksida,

smaken av nyslaget gräs

doften av regnlösa moln,

känslan av att vi rör oss 

på den tunna remsan

mellan nu och nyss”

Att läsa Dag för dag: Texter från en särskild tid, känns som att dyka rakt in i Bengt Bergs naturdoftande makrokosmos, där filosofiska glimtar och en solid vardagsrealism håller sig i skuggan av coronaverkligheten 2020. De få fotografier som pryder några sidor av boken ger inget extra intryck, då Bergs språk i sig själv målar upp färgranna bilder inuti mitt sinne. 

Bengt har även besökt min intervjuserie Lördagssoffan där jag intervjuade 100 poeter, författare och musiker om poesi och lyrik från 2017-2019. Reportaget kan ni läsa här: https://nickopoet.wordpress.com/2020/01/18/nickos-lordagssoffa-82-bengt-berg/