Att snara en fågel har gjort ett stort intryck på mig. Till det yttre är boken liten och nätt och bara runt 60 sidor kort. Men efter att ha läst om boken om och om igen inser jag hur mycket som får plats mellan raderna, när en poet behärskar sin poesi. Och det gör Ingela Strandberg.

Att snara en fågel är uppbyggd i två sviter som handlar om frihet, fast behandlat ur två olika perspektiv. Norstedts som gett ut boken, skriver följande om diktsamlingen: ”I den första sviten försöker diktjaget att lära sig ödlans specialitet: att spela död för att undgå faror. Överfört till mänsklig synvinkel: för att komma undan omgivningens krav och konformism. I den andra står själar på kö för att finna en kropp att uppgå i, att bli till i, att fullbordas i. Men sinnena spelar sitt spel, och snaran dras åt från konceptionen till döden.”

När jag läser Att snara en fågel befinner jag mig på en romantisk lyrikresa där diktjaget rör sig ständigt tillbaka till barndomen, för att finna svaren till vad riktig frihet är. Jag rör mig genom vackra byar och stillsamma skogar och Strandberg diktar:

”Min långa svarta kappa
insvängd i midjan
I fickorna klockklang och Vallejo
Det finns ett tomrum
där partiklarna irrar
Kappan slår runt vaderna
Som en fisk som vill bryta
sig in i vattnet”

Desto mer jag läser Av att snara en fågel desto mer bländad blir jag av den poetiska precision som målar upp boken. Jag befinner i ett tryggt skymningsland under månens sken, där svaren är självklara utanför kampen med mig själv. Strandberg är mästare på metaforer och rytm och diktar vidare:

”Fåglar som snaras
sjunger sig till döds”

Och visst är det så? När vi inte är fria i det vi gör i livet, så blir det nog lätt bli som Strandberg diktar.

Jag uppfattar Att snara en fågel som en poetisk påminnelse om att ta vara på sitt liv. Det finns mycket djup under den tillsynes stillsamma ytan och dikterna i boken uppenbarar sig som vackra vågor på poesins hav.

”På cellnivå
ser man ända bort
till det första ljuset”

Strandberg diktar vidare och jag inser att den här boken känns lika spännande som julklapparna under julgranen när jag var barn och i min värld är hon utan tvekan en av mina nya favoritpoeter, som hamnar högst upp på lyriktronen i sällskap av Transströmer, Dagerman och Ginsberg.

Det blir stående ovationer för Att snara en fågel och jag är lycklig som ett barn på julafton (som fått vad jag önskat sig i julklapp) över att ha få ta del av denna poesiskatt.

Ingela har även gästat Lördagssoffan och intervjun kan du läsa här:

https://nickopoet.wordpress.com/2018/06/16/poetens-lordagssoffa-13/