Det har nu gått lite mer än två år sedan jag gav ut Hki Rött, som är en diktsamling som betyder väldigt mkt för mig. Boken handlar bland annat om utanförskap och ångest och diktjaget vandrar omkring i ett iskallt och fruset Helsingfors.

Jag tänker lägga ut några dikter från alla mina böcker (förutom min första som jag skrev under pseodonym och fick ut på ett litet förlag i början av 2000-talet.).

Hki Rött är en poetisk käftsmäll mot hela klassamhället och samtidig en reflektion av ett liv där hopplösheten kraschar in i en likgiltighet, som speglar en mardrömskall juletid. (Och hur det kan gå när vi människor inte tar hand om varandra…)

Varsågoda och trevlig läsning! Här kommer några av mina favoritdikter från Hki Rött som är omstukturerade till en enda långdikt för min hemsida.

 
Hör sönderfallna klippstycken
silverhumlor genom december

Ett uppspikat frostmåneljud
på den nerbrunna pappershimlen

Andromedanebulosan framträder

Dagen doftar glassplitter
Himlen gasmasksvart
Hjärtslagen en vulkan

Destination:
Rulltrappsrörelserna
i en fullsatt
öde
tågcentral i Böle

Alla spår som leder tillbaka in i mig

Verkligheten:

En roadmovie till slutet av tiden
Från Sunset Boulevard
till en begagnad mardröm
i nedre Malm

Där dom söNdervAckra
skyltdockorna i bakgrunden
kedjeröker Hollywoodcigaretter & fimpar bipolär aska
Vardagen alltid
en glödande cigarett

Askan
främmande landskap
Gick vilse & hamnade i Jakomäki
stirrade på höghusen

Allting doftade
svartvita Aki Kaurismäki filmer

Natten i mitt blod
brann som Eltanin

Ingenting annat
Det var en
h
e
l
t
vanlig dag

Passerade hyperkubar
några nerpissade snödrivor
en K-market rea på Eliel Saarinens väg

Dagdrömde Österbottniska urskogar
insåg plötsligt
hur vackra vi är
bortom dockfabrikerna & dom förgiftade himlarna

Uppmärksammade
den oförstörbara livskristallen
bortom hopplöshetens horisont

En råkall tisdag i december
medan jag stod och väntade
på buss nr 40 i Norra Haga
som aldrig kom

Kräktes upp en dikt
om evighetsblinkande omloppsbanor
på den gnistrade isen
inuti livets frånvarande blick

Jag satte, satt, kommer att sätta
mig ner

Funderade på isfiske
lågprismakaroner
eviga
imperium
som faller & återuppstår

Hur ett desarmerat kosmos
flätar samman det sista av hoppet
i en anonym brödkö

Där ingen vet ditt namn
Där alla känner varann

En spegelbild som drunknar
i snålsoppans bottenlösa djup

(dom underjordiska vulkanträdgårdarnas prukande)

Kattögenebulosan genom pannbenet

Den jungfrublå technohimlen skriker hem
uppehållstillståndet i rymdslakteriets ögonvrå

Vardagen genom rökdimma & alkoholridå

(Version 2.0)

Och jag minns
hur vi gick
ner till den söndervita stranden
för att dricka upp det förgiftade havet

För att
Vila i frid
som mäktiga solnedgångar, rymdkuber & armborstskjutet midsommarljus

(Från en plats där natten spyr rädsla
till en dag som blomstrar medmänsklighet)

Satte mig ner vid uteliggarna
vid metron i Sörnäs

Falsknynnade ett deathmetal solo
under Plejaderna

(som att klyva natten tusen gånger om)

Vandrar vidare till en plats
där hoppet
bor i en södersprängd rymd
utanför sig själv

Antecknar:

”Pianobaren vid stupet,
arkaisk panorama
över omöjliga hav
Himlaljuset som blöder
egendomliga människostjärnor”

Tog en tisdagspromenad förbi
pissoaren intill Stengårds sjukhus

Nån hade klottrat dit
ett hjärtslag
på den sydvästra väggen

(hoppet som rinner & brinner)

…och vandrar vidare
till en plats
bortom inkassoångest & vardagsvärk

Där hopplösheten
pissar i kors
med stjärnfallen & den skrattande solens ursinne

Erinrar vildmarkens nattdjupskristall
– ursprungsvinden

Jag hade skrivit en insändare till Huvudstadsbladet
om planetariska nebulosor, Dolly Parton covers & söndermalda galaxer

Eller om exklusiva bastutävlingar
där sanna Finnar bastar ihjäl sig

Jag minns inte riktigt
Minns bara kylan & det eviga regnet

Slog upp livsfönstret
spydde rymd, norrsken, döda januariblommor
från branten av en punkblå solkrasch

Hade sett på en dokumentär om undergången
den sista tidens andetag

Moder jords framtidsgrav skändad
återigen

Körde ner till havet, läste vågorna och grät olja

Som om hela livet var skrivet inom parentes
som om allting fyllona
utanför krogen intill R-kiosken i Gamlas
spottar ur sig
spelar nån roll

Dagdrömmer cirkumpolära stjärnbilder & Smashing Pumpkins refränger

Förbi den sista tidens
silverblå magdansöser
förbi dom prostituerade
skyltdocksvärldarna

Plastkall
dansar den sista människan
mot sin sönderspeglade spegelbild

Till en plats
där hopplösheten
är hög på sina moves

(Apokalyptiska trumsolon genom Malmgårdsnatten)