Det har nu gått lite mer än två år sedan jag gav ut Hki Rött, som är en diktsamling som betyder väldigt mkt för mig. Boken handlar bland annat om utanförskap och ångest och diktjaget vandrar omkring i ett iskallt och fruset Helsingfors.
Jag tänker lägga ut några dikter från alla mina böcker (förutom min första som jag skrev under pseodonym och fick ut på ett litet förlag i början av 2000-talet.).
Hki Rött är en poetisk käftsmäll mot hela klassamhället och samtidig en reflektion av ett liv där hopplösheten kraschar in i en likgiltighet, som speglar en mardrömskall juletid. (Och hur det kan gå när vi människor inte tar hand om varandra…)
Varsågoda och trevlig läsning! Här kommer några av mina favoritdikter från Hki Rött som är omstukturerade till en enda långdikt för min hemsida.
Hör sönderfallna klippstycken
silverhumlor genom december
Ett uppspikat frostmåneljud
på den nerbrunna pappershimlen
Andromedanebulosan framträder
Dagen doftar glassplitter
Himlen gasmasksvart
Hjärtslagen en vulkan
Destination:
Rulltrappsrörelserna
i en fullsatt
öde
tågcentral i Böle
Alla spår som leder tillbaka in i mig
Verkligheten:
En roadmovie till slutet av tiden
Från Sunset Boulevard
till en begagnad mardröm
i nedre Malm
Där dom söNdervAckra
skyltdockorna i bakgrunden
kedjeröker Hollywoodcigaretter & fimpar bipolär aska
Vardagen alltid
en glödande cigarett
Askan
främmande landskap
Gick vilse & hamnade i Jakomäki
stirrade på höghusen
Allting doftade
svartvita Aki Kaurismäki filmer
Natten i mitt blod
brann som Eltanin
Ingenting annat
Det var en
h
e
l
t
vanlig dag
Passerade hyperkubar
några nerpissade snödrivor
en K-market rea på Eliel Saarinens väg
Dagdrömde Österbottniska urskogar
insåg plötsligt
hur vackra vi är
bortom dockfabrikerna & dom förgiftade himlarna
Uppmärksammade
den oförstörbara livskristallen
bortom hopplöshetens horisont
En råkall tisdag i december
medan jag stod och väntade
på buss nr 40 i Norra Haga
som aldrig kom
Kräktes upp en dikt
om evighetsblinkande omloppsbanor
på den gnistrade isen
inuti livets frånvarande blick
Jag satte, satt, kommer att sätta
mig ner
Funderade på isfiske
lågprismakaroner
eviga
imperium
som faller & återuppstår
Hur ett desarmerat kosmos
flätar samman det sista av hoppet
i en anonym brödkö
Där ingen vet ditt namn
Där alla känner varann
En spegelbild som drunknar
i snålsoppans bottenlösa djup
(dom underjordiska vulkanträdgårdarnas prukande)
Kattögenebulosan genom pannbenet
Den jungfrublå technohimlen skriker hem
uppehållstillståndet i rymdslakteriets ögonvrå
Vardagen genom rökdimma & alkoholridå
(Version 2.0)
Och jag minns
hur vi gick
ner till den söndervita stranden
för att dricka upp det förgiftade havet
För att
Vila i frid
som mäktiga solnedgångar, rymdkuber & armborstskjutet midsommarljus
(Från en plats där natten spyr rädsla
till en dag som blomstrar medmänsklighet)
Satte mig ner vid uteliggarna
vid metron i Sörnäs
Falsknynnade ett deathmetal solo
under Plejaderna
(som att klyva natten tusen gånger om)
Vandrar vidare till en plats
där hoppet
bor i en södersprängd rymd
utanför sig själv
Antecknar:
”Pianobaren vid stupet,
arkaisk panorama
över omöjliga hav
Himlaljuset som blöder
egendomliga människostjärnor”
Tog en tisdagspromenad förbi
pissoaren intill Stengårds sjukhus
Nån hade klottrat dit
ett hjärtslag
på den sydvästra väggen
(hoppet som rinner & brinner)
…och vandrar vidare
till en plats
bortom inkassoångest & vardagsvärk
Där hopplösheten
pissar i kors
med stjärnfallen & den skrattande solens ursinne
Erinrar vildmarkens nattdjupskristall
– ursprungsvinden
Jag hade skrivit en insändare till Huvudstadsbladet
om planetariska nebulosor, Dolly Parton covers & söndermalda galaxer
Eller om exklusiva bastutävlingar
där sanna Finnar bastar ihjäl sig
Jag minns inte riktigt
Minns bara kylan & det eviga regnet
Slog upp livsfönstret
spydde rymd, norrsken, döda januariblommor
från branten av en punkblå solkrasch
Hade sett på en dokumentär om undergången
den sista tidens andetag
Moder jords framtidsgrav skändad
återigen
Körde ner till havet, läste vågorna och grät olja
Som om hela livet var skrivet inom parentes
som om allting fyllona
utanför krogen intill R-kiosken i Gamlas
spottar ur sig
spelar nån roll
Dagdrömmer cirkumpolära stjärnbilder & Smashing Pumpkins refränger
Förbi den sista tidens
silverblå magdansöser
förbi dom prostituerade
skyltdocksvärldarna
Plastkall
dansar den sista människan
mot sin sönderspeglade spegelbild
Till en plats
där hopplösheten
är hög på sina moves
(Apokalyptiska trumsolon genom Malmgårdsnatten)