Hej på er Charlotte och Eva! Hur kom det sig att ni ville översätta dikter av kanadensaren Nelson Ball till svenska?

– Vi är båda intresserade av minimalistisk lyrik och Ball hanterar den minimalistiska formen på ett spännande sätt. Det finns en generositet i hur han närmar sig sina ämnen, och bilderna för dem. Med enkla och ofta vardagliga bilder öppnar han på ett naturligt, organiskt sätt upp mot de allra största frågorna.

Vi tyckte helt enkelt att hans lyrik förtjänade en utökad publik och ville att fler skulle kunna få lära känna hans anspråkslösa men ändå bråddjupa text. Balls författarskap är relativt välkänt i Kanada, framförallt bland oberoende förlag och poeter lite i marginalen, där han har varit en viktig influens för många. Han har också översatts till norska tidigare av poeten Dag T. Straumsvåg och vi tyckte det var dags att han också presenterades i Sverige.

Nelson Balls poesi är ju väldigt okomplicerad i en värld, där det känns som om många poeter hela tiden försöker utveckla lyriken åt olika håll och kanter. För mig var det ganska tacksamt att ta del av hans dikter som en motpol till en del av poesin som finns ute på dagens marknad. Vad tänker ni om det?

– Ja, Ball är en mästare på att skära genom bruset och hitta enkla bilder för de stora rörelserna och frågorna. Det är kanske just med dagens poesi som bakgrund, eller för den delen det samtida samhällets komplexitet och intensitet, som Balls dikter kliver fram så tydligt – om man låter dem.

Funktionen i Balls poesi blir en annan än i mycket annan nutida poesi. Vi har blivit så vana vid att stimuleras till liv, att intryck ska komma utifrån och röra om och hjälpa oss att känna, där Ball istället möjliggör en kontakt med tystnaden och närvaron som alltid finns där, bakom all stimulans.

Var det svårt att välja ut dikterna till 54? Blev det några som inte fick plats som ni var tvungna att välja bort?

– Vi gick igenom i stort sett hela Balls produktion i förberedelserna för översättningen. Han gav ut 40-talet titlar så det var en del att gå igenom, även om det är mestadels chapbooks. Vi hade också fin hjälp av två poeter/förläggare i Kanada som kunde ge oss tillgång till de texter som vi inte lyckades hitta. Målsättningen var att skapa en representativ samling som också hade en enhetlig känsla och ton.

Men ja, eftersom Ball hade en förkärlek för vissa bilder var vi tvungna att välja bort en del för att det inte skulle bli en obalans i samlingen. En del dikter var också för språkligt bundna till engelskan, eller experimentella utifrån engelskans förutsättningar och
därför svåra att överföra till svenskan, så dem var vi tyvärr också tvungna att välja bort.

Förordet som ni skrivit om Nelson Ball och hans poesi känns ju väldigt omfattande och djupgående. Kändes nästan som det skulle ha tagit lika lång tid att skriva för er som själva översättningen av dikterna. Var det så?

– Förstår att det nog kan kännas så, men till stor del innehåller förordet tankar och frågor som har intresserat oss länge, och som vi har arbetat med på annat håll. Det var roligt och givande att få sammanfatta och sätta ord på hur vi uppfattar och tänker på en minimalistiskt driven text.

Vad det är som gör att en så till synes enkel och okomplicerad dikt, kan ringa in och skapa en direktupplevelse med något stort och komplext. Det var fascinerande att närläsa Balls dikter, och när vi översatte hamnade vi i ett filosoferande kring hans texts metod – försökte svara på varför och hur den fungerar. Det var de tankarna som till slut hamnade i förordet.

Det här var alltså del fem av tio inplanerade möten på Nickos poesicafé. Här nedanför finns direktlänkar till de tidigare diskussionerna. (Cafébild från Pixabay)

Premiärdags för Nickos Poesicafé: Del 1: Ett samtal om Tomas Tranströmer med Michael Economou)
Nickos poesicafé – Del 2 (Ett samtal om Gunnar Björling med Tomas Mikael Bäck)
Nickos Poesicafé – Del 3 (Ett samtal om Bodil Malmsten med Tove Meyer)
Nickos Poesicafé – Del 4 (Ett samtal om Larry Silván med Rosanna Fellman)