Keijo Winstén föddes i Vasa november 1946, där han växte upp under sina barn-och ungdomsår. Hösten 1973 flyttade han därefter till Sverige.

Skrivande och framförallt poesin utför en viktig del i Keijos liv, som har läst mycket och skrivit både dikter och noveller till tidningar redan under de tidiga tonåren.

Keijo är medlem i Sveriges författarförbund, Författarcentrum, Arbetarskrivare, Sverigefinska skribenterna, Kulturföreningen Lyktan, mm. Hans dikter och noveller är med i flera antologier och Keijo har hittills publicerat 13 böcker.

Hej Keijo. Hur står det till på andra sidan havet? Har du nån hemlängtan till Finland?

– Jag har bott här i Sverige så länge (50 år) att jag har börjat känna det här landet som mitt hemland. Finland än naturligtvis fortfarande födelselandet, men Sverige är mitt hem.

Du började ge ut diktsamlingar ganska sent i livet. Vad fick dig att börja dikta?

– Jag började skriva berättelser och dikter redan som tonåring. På 60-talet skrev jag berättelser och dikter i tidningen ”Kansan Ääni”. Jag gjorde militärtjänsten 1966—1967 och skrev i tidningen om mina upplevelser. Berättelserna blev en bok som kom ut år 2012 och fick titeln: ” Alokas Möttösen tarinoita”.

Jag blev intresserad av litteratur, när jag läste Mika Waltaris ”Sinuhe”. Då började jag läsa mycket romaner, men även dikter. Unga poeter som tex. Pentti Saarikoski fick mig att fatta pennan själv.

2008 släppte du din debutdiktsamling ”Miten paljon sietääkään” och efter det har det både blivit finsk och svenskspråkiga diktsamlingar. Det är rätt ovanligt. Skriver du alltid dikterna på finska först?

– ”Miten paljon sietääkään” (Hur mycket fördragas) 2008 är min första publicerade bok. Boken innehåller dikter om Vasa Brändö, flyttning till Sverige och livet i det nya landet.

Sen dess har jag skrivit två novellsamlingar och elva diktböcker. Tre av dom är på svenska. Jag skriver alltid på finska, men har översatt några dikter till svenska.

Läser du lika mycket som du skriver?

– Jag läser en hel del, båda prosa och poesi. I Sverige finns många sverigefinska författare, som ger ut bra romaner, noveller och dikter. Jag brukar läsa upp mina dikter och noveller på olika tillställningar. Mest på finska, men även på svenska.

Jag läser mycket sverigefinska författare, båda prosa och poesi. Självklart läser jag även finska böcker och böcker som är översatta till finska.

(Foto: Raili Winstén)