Anna Holmström Degerman är författare, bibliotekarie och journalist, verksam i flera olika genrer. Hon debuterade 2008 med barnromanen Modighetsprovet och skriver på heltid sedan 2012.

Anna är född 1970 i Jokkmokk och numera bosatt i Norrbyn, Västerbotten. Hon arbetar också som handledare i Kreativt skrivande samt håller workshops i skrivande för både barn och vuxna.

Hej på dig Anna. Jag gillade ju din diktsamling Resten av livet har jag bara eftervärmen kvar mycket. Vad är dina känslor kring diktsamlingen nu när den varit ute ett tag och har du börjat skriva på nåt nytt på sistone?

– Tack! Den här samlingen är det mest smärtsamma jag skrivit. Jag är glad att den finns men samtidigt önskar jag att jag aldrig hade behövt skriva den.

Just nu skriver jag på en fjärde säsong i min ljudboksserie (feelgood) för storytel – ett helt annat skrivande med andra ord.

Det är ju ett tungt ämne som behandlas i boken. Som läsare får man följa diktjaget som går bredvid sin käraste som blir sjuk och dör. Är boken verklighetsbaserad el är det fiktion?

– Boken är helt och hållet verklighetsbaserad. Det var aldrig meningen att det skulle bli en bok utan från början var det ett sätt för mig att hantera en situation och en kris som jag var helt oförberedd på.

Min man, Per, ringde hem från sitt nya jobb (han hade arbetat där i tre dagar) den 21 februari 2020 och berättade att han blivit sjuk och skulle köra till akuten. Det var början på två helvetiska månader när det visade sig att han hade en spridd och mycket aggressiv cancer. Vår värld rasade samman på ett ögonblick och två månader senare, 21 april 2020, dog Per på sjukhuset.

Jag stod ensam kvar och hamnade i en depression orsakad av post traumatisk stress. Allt stannade av och jag kunde nästan inte andas. På kvällarna försökte jag formulera mig och förklara för mig själv, antar jag, vad som hade hänt och vad som hände. Det blev en form av flödesskrivande.

Hela samlingen är skriven på min platta eftersom jag inte kunde förmå mig att röra datorn. Det var alltså ett skrivande för mig själv från början men när jag hunnit en bit vaknade tanken på att dikterna kanske kunde publiceras.

Jag var osäker på vad det var för text (kunde inte alls se på den med professionell blick) och bestämde mig för att fråga en poet som jag har förtroende för och känner litegrand. Då kom Freke Räihä in o skrivprocessen och följde med till sista ordet.

Du har ju även skrivit barnböcker och en roman innan din diktsamling. Hur mkt skiljer sig själva arbetet i att skriva dessa olika sorters böcker i praktiken för dig?

– Jag är nog en ganska spretig författare på det viset. Rör mig i alla möjliga genrer – barnlitteratur, feelgood, lyrik. Ibland tänker jag att det är berättelsen som väljer formen/genren men jag tror det handlar om lust och instinkt också. Ibland vill jag skriva lätt och roligt medan andra gånger behöver något annat komma ut.

Poesin har alltid varit min grund i skrivandet och det var där jag en gång började. Däremot har jag inte gett ut så mycket dikt (det här är ju första diktboken) utan haft det skrivandet för mig själv.

Skillnaden ligger väl inte minst i ordmängden – i en roman är det så förbannat många ord medan lyriken bara behöver ett (mycket noga utvalt) ord för att komma fram till samma känsla. Barnlitteraturen är mer lik dikten – särskilt bilderböcker där varje ord måste vägas.

Ibland tror jag att det är lite svårt att placera mig eftersom jag rör mig mellan feelgood (som inte har så högt anseende) och lyrik. Jag gillar spännvidden däremellan – att just kunna röra mig fritt mellan genrer.

Ett annat skrivande som jag haft mest för mig själv är noveller och det kommer en liten samling i år eller nästa år. Publiceringsdatum är inte klart än.

Så jag spretar vidare kan man säga.

Vad fick upp dina ögon för poesin och vilka poeter läser du gärna?

– Det var ingången i mitt skrivande. När jag var sexton år och såg Bodil Malmsten läsa i Gomorron Sverige öppnades en dörr för mig. Jag insåg att såhär kan en poet också skriva. Jag läser fortfarande Bodil men även Kristina Lugn, Szymborska, Solja Krapu, Freke Räihä m fl

Tillbaka till din diktsamling Resten av livet har jag bara eftervärmen kvar. Vilka var de största utmaningarna med att skriva boken och hur lång tid tog det att skriva den från början till slut?

– Jag skrev den i ett flöde under sju veckor, precis som den är upplagd. Det svåraste var inte att skriva den utan att genomleva den tiden. Skrivandet var en väg ut ur förlamningen.

Den största utmaningen var när jag började fundera på publicering och bestämde mig för att låta Freke läsa. Jag kunde själv inte avgöra om det hade någon som helst litterär kvalitet.

Att jag valde honom berodde dels på att han är en fin poet och att jag har förtroende för honom. En annan avgörande faktor var att vi inte kände varande så väl och att han inte kände Per. Jag ville inte utsätta någon nära vän till oss för att läsa och ge feedback på den här texten. Det var alldeles för känsligt.

När jag skrivit sista ordet så kom skrivkrampen och jag rörde inte ett manus på över att halvår. Jag trodde inte längre jag kunde och började fundera på vad jag skulle göra om jag inte skrev. Sedan kom det långsamt tillbaka.

Du har ju även arbetat som handledare för kreativt skrivande. Är det någonting du sysslar med fortfarande? Berätta gärna om det.

– Ja, det gör jag. Har precis avslutat denna termin med respons på manus. Det är otroligt givande att arbeta med andras manus på det här sättet. Men det är också en balansgång att hinna med sitt eget skrivande.

Det som är givande är att under responsperioderna befinna sig i ett ständigt pågående manussamtal och grotta ner sig i saker som jag normalt inte tänker så mycket på när jag själv skriver. Genom att handleda andra i deras manusskrivande får jag också syn på mitt eget.

Dessutom är det ju glädjen att se hur en författare utvecklas under kursen.

Du är ju inte bara författare utan även journalist och bibliotekarie också. Varför tror du det skrivs så lite om poeter och poesi, när det ändå finns så mycket att skriva om det?

– Visst är det konstigt! Jag har inget svar på den frågan.

Avslutningsvis…Om jag säger finlandssvensk poesi. Vad säger du då?

– Edith Södergran, Eva Stina Byggmästar och Kurt Levlin.