Hej på er! Här har ni en färsk tisdagsintervju med den 20-åriga poeten Leon Jaskoviak Åstrand som är aktuell med debutdiktsamlingen Natten har öppnat mina ögon (Trombone).

Grattis till din debutdiktsamling, Leon! Hur lång tid tog det att skriva Natten har öppnat mina ögon från första tanken tills den blev färdig? Och vad har varit det mest utmanade i arbetet med diktsamlingen?

– Tack, Nicko! Det är svårt att säga. Men ungefär tror jag att det från första idén till att Trombone svarade att de ville ge ut det, tog cirka två år. Sedan är det inte många av de allra tidigaste dikterna som har samma form, eller som överhuvudtaget finns kvar. Många har under arbetets gång sållats bort.

Jag har dock behållit några, som jag tyckte var bra, för att den här känslan av ungdom ska kännas genuin, även om jag kanske inte skulle – eller ens hade kunnat – skriva dem idag. Särskilt utmanande var det när jag redigerade – jag ville ha kvar den här unga känslan samtidigt som jag inte ville att det skulle bli klyschigt eller alltför ungt heller.

Och vad gäller den här romantiska stilen, hände det ibland när jag skrev att det blev nästintill högmodigt, det fick jag i efterhand ta bort eller redigera, för jag ville att det skulle finnas samtidigt som jag också tycker om en annan enklare ton.

Vad fick dig att öppna dina ögon för poesin?

– Det minns jag inte riktigt, men jag tror att det var när min pappa gav mig självbiografin om Michael Strunge. Jag läste den, nästan i ett svep, under en resa till och från Köpenhamn i gymnasiet. Det var då jag på allvar började titta lite närmare på poesin. Innan dess hade jag varit nyfiken på den litterära formen och känt mig liksom sökande. Så fick det bli det som fångade mitt intresse.

Poeter som inspirerar ditt diktande?

– Blandat egentligen. Men för att ta några särskilda exempel när det kommer till den här boken, har Lukas Moodysson varit viktig. Även Håkan Sandell och Michael Strunge. Till viss del också Kristian Lundberg och Peter Lucas Erixon.

Hur känns det nu efter att ha debuterat som poet. Ska du fortsätta dikta resten av livet?

– Det känns roligt. Men på något sätt också lite jobbigt för att man ju blir bedömd. Jag vet inte riktigt, jag tror att jag kommer dikta så länge jag har lust till det och känner att det fortfarande känns spännande och givande.

Och en fråga som nästan ingen kommer undan från i mina intervjuer: Din relation till finlandssvensk poesi?

– Jag har ju nu läst Larry Silván och det har jag i stora drag tyckt om. Sedan har jag varit och nosat på både Martin Enckell och Edith Södergran, och båda de är sådana poeter som jag skulle vilja läsa mer av. Annars inte jättemycket.

(Foto: Annika von Hausswolff)