Jag har kommit över en del finsk poesi översatt till svenska som jag kommer recensera här framöver. Först ut är Glädje och asymmetri av Mirkka Rekola som debuterade 1954 och som utsetts som en av de mest viktiga poeter i Finland. Urval, översättning och inledning har gjorts av Martti Soutkari.

Rekola föddes 1931 i Tammerfors och dog 2014 i Helsingfors och det finns två översättningar av hennes poesi utgivet på svenska. Det första urvalet är Glädje och asymmetri som jag ska recensera här och den senare boken heter En gynnsam plats för hjärtat som kom ut på Ellerström 2011 (dikttolkningar av Henrika Ringbom).

Först och främst vill jag säga att jag gillar Glädje och Asymmetri mycket. Det här är en diktsamling som innehåller dikter från Hösten flyttar fåglarna (1961) fram till Med träds omfamning (1983) och materialet håller hög kvalité genom sidorna.

I förordet förtäljer översättaren Martti Soutkari att ”En detaljerad genomgång av svårigheterna vid översättning av finsk lyrik till svenska är inte möjlig här. Låt det bara sägas att starkt rytmisk bunden vers som till exempel Aaro Hellaakoskis eller den tidiga Rekolas är närmast omöjlig att överföra till svenska, beroende på den stora olikheten mellan språken.”

Jag känner mig lugn av att läsa Glädje och asymmetri. Det är vackra och djupa dikter som träffar mig rakt i hjärtat och det känns som om poeten diktar om en stillsam tid som känns väldigt avlägsen från vår värld idag.

Rekola diktar på sidan 46:

”Du får aldrig ömhet så
aldrig som av snön som faller
tusenden tusenden ögonblickstusenden”

Jag har tidigare mestadels läst väldigt tung och ångestladdad finsk poesi, men här finns en betydlig ljusare ton, trots allvaret som till och från blänker till i bakgrunden.

När jag läser Glädje och asymmetri följer jag med diktjaget genom den ständigt närvarande och levande naturen på en resa genom vardagen där detaljer zoomas in på ett skickligt sätt. Rekola bäddar ner min blick i sin behagliga poesi och jag inser att det här är en plats jag inte vill lämna på ett bra tag.

Rekola diktar på sidan 76:

”Från trakten av mitt ansikte såg jag det ljusa för länge sedan och där kom allt som jag redan gett upp tillbaka. Steg för steg var du för mig, värld. Jag gör ett varv runt dubbeltallarna på stranden också. Dagar, speglarnas lågor, bränner mitt stoft.”

Mirkka Rekola är utan tvekan en av mina nya favoritpoeter från Finland och jag hoppas fler lyrikintresserade ska upptäcka hennes förträffliga poesi.