Hej på dig Fredrik. Det är runt ett år sedan din senaste diktsamling ”Ruiner Första häftet I-XXII” kom ut. Har du börjat skriva på den tilltänkta fortsättningen och vad är dina känslor kring boken nu när det gått ett tag sedan den kom ut?

– Ja, jag har börjat arbeta och också, tror jag, kommit en bit på ett andra häfte. Det pågår ett skrivande men jag vet ännu inte när det kan komma att bli färdigt. För första gången någonsin (tror jag) så arbetar jag också med ytterligare ett projekt. Ett som är mycket svårare och oklarare. Det kommer möjligen att bli ytterligare ett häfte i ”Ruin-sviten”. Men här återstår mycket arbete och mycket är dessutom högst oklart.

Känslorna kring ”Ruiner. Första häftet” är relativt goda. Eller i alla fall ok. Mina första diktsamlingar avskydde jag nästan direkt då de kommit ut. Med åren har jag – skönt nog – blivit mer försonande gentemot mina egna arbeten.

Dina texter i ”Ruiner” rör sig ju mot underjorden och undergången. Varför tror du det är så mycket lättare att dikta om tunga saker i livet än om solsken och rosor?

– Bra fråga. Kanske är det så att jag får utlopp för solskenet och rosorna i mitt andra liv. Det som inte är skrivandet. Det som utspelar sig med familj och vänner. Samtidigt upplever jag inte mitt skrivande som enbart tungt och mörkt. Jag tänker att det också finns en humor och en lust som jag i hög grad kopplar till själva skrivpraktiken.

Jag tycker det är väldigt roligt att skriva. Sedan finns mörkret där. Och det är ett mörker som för mig i hög grad är lokaliserat i omvärlden. Klimatet. Politiken. Massdöden av djur och växter. Mörkret finns utanför mig.

Vad tänker du om det svenska utbudet av poesi 2021? Några diktsamlingar du skulle vilja lyfta fram?

– Tänker att Malte Perssons ”Undergången” är en bok som är mycket olik ”Ruiner” samtidigt som det finns viktiga beröringspunkter. Ingela Strandberg gav ut en bok 2020 – ”Nattmannen” – och en precis i början av 2022 – ”Ingenstans mitt segel” – som båda är väldigt bra.

Sedan tycker jag både Helena Erikssons och Jörgen Gassilewskis diktsamlingar från 2021 är bra. Slutligen måste jag hålla fram återutgivningen av Anna Greta Wides poesi i två band. Ett fantastiskt arbete av Dick Claésson som redigerat. Och av förlaget. Viktig och evig dikt.

(Fotograf: Emelie Asplund)