Gillar du natur och poesi? Då är garanterat Nya & valda dikter av Anders Johansson nåt för dig!

Johansson (född 1947 i Kalmar, numera bosatt i Kalmar) har gett ut tretton diktsamlingar och den här boken är en introduktion till poetens diktande genom åren.

Nya & valda dikter är en tjock diktsamling. Runt tvåhundra sidor berikade med mycket text. I förordet, eller ”biografiskt försök” som poeten uttrycker det, berättar Johansson om sin kärlek till sina katter Snuffe, Tuffe och Putte Fräs. Han skriver även att han ”tagit avstånd från från det manssamhälle som sysslar med jakt och annat våld.” Låter som en sympatisk poet i mina öron.

Hur är det då med poesin? Lever den upp till mina förväntingarna efter att ha läst recensioner av Johanssons tidigare diktsamlingar där bland annat Kristian Lundberg skriver ”I Anders Johansson finns det någonting så paradoxalt som en profan mystiker” (recension av Klockan, 2000) och Andreas Björsten skriver ”Tonfallet är vackert och elegiskt” (recension av Sång av nattens träd, 2020).

Klart man får höga förväntningar när eminenta poeter som dessa lovordar Johanssons diktande.

Och visst måste jag medge att Johansson är en skicklig poet, efter att ha läst Nya & valda dikter. Det finns en ödmjuk ton inför naturen och en längtan efter att vara ett med moder jord i bokens själ.

Jag läser och Johansson diktar i Frågan (från Det ensamma djuret, 1992)

”Genom fönstret
möter jag kråkans öga.
En undran blir hängande
mellan oss.
När orden försvunnit
in i natten
är vi i samma mörker.”

Nya & valda dikter innehåller alltså dikter från debutdiktsamlingen Under träden från 1983 och fram till Sång om nattens träd som kom ut för ett par år sen. Därefter finns även några nyskrivna dikter i slutet av boken. Jag tycker kvalitén är rätt jämn genom de dikter som presenteras från de olika tidsperioderna och den röda tråden är som sagt var naturens ständiga närvaro i Johanssons poesi.

Jag läser vidare och Johansson diktar vidare i Den första trädgården (från Trädgårdarna, 2004)

”Vid närmare eftertanke
fanns ingen trädgård.
Men i en dröm gick jag där.
Att se dig
var den första trädgården.”

Nya & valda dikter av Anders Johansson är stillsam och behaglig läsning. Det känns som att ta en paus från vårt sönderstressade konsumtionssamhälle, när jag vandrar med diktjaget genom skog och mark mot poesins hjärtslag.