Det har blivit dags för en recension av en debutant i poesins värld. Denna gång har jag läst diktsamlingen Yttre tankar & inre handlingar av Evindar Akdogan som är född 1995 i Uppsala och snart färdigutbildad logoped.

Först och främst. Jag gillar modig poesi och Akdogans poesi är modig. Den unge debutanten räds inte för att blotta sina sår med en poetisk kvickhet som fångar min blick. Jag läser dikten Förskingring:

”Jag känner ingen tillhörighet
var jag är ifrån är det ingen som vet
jag är one of a kind
vill känna att världen är min
fastän jag inte har något land
i Kurdistan ses jag som en skandinav
här är jag lika mycket svensk som en droppe i ett hav
ändå undrar de varför jag blir galen
vilka färger ska klä min grav?”

Det finns en ständig rastlöshet som genomsyrar diktsamlingen och jag fortsätter min vandring med diktjaget med en enkelbiljett på SJ regional och vidare mot domedagsväder med tankarna på en karaktär i Hobbit och en i Skam.

Stundvis blir Yttre tankar & inre handlingar rätt becksvart och jag funderar på poesins terapeutiska kraft när vi poeter skriver av oss. Det är bara att tacka och ta emot av lyrikens gåva. Jag läser vidare i dikten Inlåst:

”Vad är ondska?
så mycket ilska
jag har löst gåtan
du vill veta så gärna
farligaste platsen på jorden?
min hjärna”

Yttre tankar & inre handlingar är tankeväckande och inspirerande poesi (ett stort plus för en hel del rimmande, som man inte ser så mkt av i ”moderna” diktsamlingar) och visst skulle jag önska mig mer finslip på bokens helhet, men den intensivitet som Akdogan levererar i sin debut räcker gott för mig.

Kort och gott: Yttre tankar & inre handlingar är en intensiv diktsamling som har tillräckligt med krut i sig för att sätta läsarens tankevärld i brand.