Det har blivit dags för en tisdagsintervju och denna gång har jag diskuterat poesi med Sören Bondeson som är aktuell med diktsamlingen Avdelning 11D: Universum (Ordfront förlag).

Sören Bondeson är uppvuxen i byn Gesunda vid Siljan i Dalarna. Han har arbetat som skogsarbetare, pappersbruksarbetare, kock, fasadrenovering, inom psykiatrin och kört taxi.

1993 började Sören att arbeta som lärare i litterär gestaltning och var med om att utveckla Skrivarakademien i Stockholm. De senaste fem åren har han endast textsamtal i grupp i egen regi. Han bor i Gesunda och Aspudden i Stockholm.

Trevligt att du vill medveka i en intervju, Sören. Du har ju skrivit lite allt möjligt genom åren…Allt från thrillers, novellsamlingar till poesi och nu är du aktuell med en diktsamling vid namn Avdelning 11D: Universum. Vad är dina tankar och känslor kring den boken?

– Att jag inte kan skriva bättre än så här. Boken var också mycket rolig och intressant att skriva. Jag ville lära mig om det som är grunden för allt som existerar. Och det är universum. Vi består ju av grundämnen som har sin grund i universum. Jag ville gå till botten med vad kvantfysiker och strängteoretiker har kommit fram till. De sitter ju inne på kunskapen.

I början förstod jag ingenting utan fick läsa om böcker och skrifter hela tiden. Jag läste på i fyra år och mot slutet började jag fatta hur det låg till. Till saken hör att jag är intresserad av filosofer som lägger in begreppet mystik i sina tankar, som Meister Eckhardt och Spinoza till exempel. För mig var den nya fysiken som en förklaring till de här mystikerna.

Man kan också se boken som en fortsättning på min förra diktsamling som heter En m3 Jord, som handlade om vad som just fanns i en kubikmeter jord. Det var ju en hel värld, tänk alla mikrober och gråsuggor. Jag lärde mig då att bli mera ödmjuk. Under den skrivprocessen gjorde jag också en By-Pass operation och det är ingen lek.

Man kan säga att jag sig döden i vitögat och det förändrade mig till att se ljust på döden och att läsa om kvanteorier, universum och de minimalas värld gjorde att jag ser än ljusare, att allting bara fortsätter på något sätt. När jag läste att strängteoretiker har hittat 11 dimensioner var titeln klar och allt sitter ihop i diktsamlingen, med 11 dikter i 7 bönetimmar, blev det 77 diker. Siffermystik alltså. Sen kom jag på att jag ville ha en huvudperson som såg universum och då kom jag på att personen skulle vara senil, eftersom jag jobbat på sådana avdelningar på Långbro Sjukhus på 80-talet.

För övrigt var det många finländare som jobbade där. Jag har jobbat mycket med finländare eftersom jag jobbade på ett pappersbruk på 70-talet. Det var alltid enkelt och kul att jobba med finländare. De här patienterna på de här avdelningarna kommer jag ihåg namnen på och de har etsat sig fast i min hjärna. Jag ville också upprätta den senila människan och många har ju föräldrar och släktingar som är just senila.

Hur ser det praktiska arbetet kring skrivandet ut för dig inom olika genrer? Skiljer sig det mycket från att skriva t.ex. en diktsamling till en thriller för dig och har du ritualer kring ditt skrivande?

– Det ser mycket olika ut vad gäller att skriva prosa och dikter. Jag vet inte om jag ska skriva någon mer roman. Det är intressantare att skriva dikter. Romaner är som att springa maraton, och då måste man skriva i långa perioder, helst varje dag. Det är så mycket att hålla reda på, intrig, vad som ske, utveckling av karaktärer, det är så många moment. Diktskrivandet har också en del planering, i mitt fall samlar jag på olika meningar som jag har olika system. Sen bestämmer jag mig för att en dag i veckan ska jag skriva en dikt.

Den här diktsamlingen har jag främst skrivit på torsdagar eftersom den dagen passade bra. Då läser jag på om det jag ska skriva, det kan vara om protoner eller elektromagnetisk strålning. Ungefär vid fyra, fem börjar jag skriva. Då är jag laddad med kunskap och då känns det som att jag går ut till en tävlingsmatstch, eller står på startlinjen i en slalomtävling (jag är gammal slalomåkare). Sen tar jag fram mina meningar och lägger ihop dem till en dikt.

Ibland är det som att sitta och meta, man får vänta på napp. Så sitter jag där i minst 8 timmar, ibland 12 timmar tills dikten är klar. Så man kan säga att jag skrev en dikt i veckan efter att jag läst på i fyra år.

Poeter du uppskattar och som inspirerat ditt diktande?

– Under den här perioden jag skrev den här diktsamlingen var jag mest inspirerad av fysiker. Men jag har alltid uppskattat franska surrealister som René Char och Paul Eluard. Sen gillar jag mina kompisar som skriver mycket bra: Camilla Hammarström, Johan Jönson, Ulf Eriksson, Johan Nordbeck och Magnus William-Olsson. Men jag har ju också alltid gillar Gunnar Björling och lyriken som gjordes på 40,50-talet och Göran Sonnevi.

Du har även varit en lärare i litterär gestaltning under en lång tid på bland annat skrivarakademin i Stockholm. Kan du berätta lite om det arbetet och vad det gett dig?

– Jag håller fortfarande på med att lära ut skrivande. Sammanlagt är jag inblandad i 200 författarskap. Jag är egentligen pensionär, men det är så roligt att undervisa och numer har jag nästan bara egna ihopsatta grupper där nästan alla har gett ut böcker, så varannan vecka lämnar de in 20 sidor per person som vi går igenom. Det är alltså mer som textsamtal.

Jag gjorde en bok 2011 om hur man skriver, främst riktat mot kriminallitteratur. Det är en glädje att träffa de här skrivande människorna, de skriver romaner eller deckare. Jag har också lärt mig mycket om romanskrivande för att jag har själv varit tvungen att förklara vad man ska göra för att det ska bli en bra dialog till exempel. I och med att jag kunnat förklara för andra, måste man också till sig själv fundera över de många moment som romanskrivande innebär.

Du har ju gett ut böcker sedan 1989, då du debuterade med novellsamlingen Sent på förmiddagen. Vad hade du för författardrömmar på den tiden och vad har du för författardrömmar idag – 32 år senare?

– Det här med skrivande är omgärdat av mycket romantik. Innan man visste något trodde man väl att det var en annorlunda lite magisk värld. Men det är det ju inte. När jag började få fason på mitt skrivande, jag skrev bara skit i 10 år. Men kring 1985 började jag fatta hur man skulle göra. Då ville jag bara skriva klart en bok. Jag hade ingen plan med mot skrivande, jag har överhuvudtaget aldrig haft någon vidare plan med mitt liv. Det har blivit som det blivit.

För närvarande vet jag inte om jag ska skriva någon mera bok. Jag skriver inte bara för att skriva. Jag måste gå igång på en riktigt bra historia eller ett filosofiskt ämne. Det ska helst vara ett nästan övermäktigt projekt. Man måste bli besatt av ämnet, för att man ska leva i ämnet eller berättelsen i många år.

Avslutningsvis, Vad är din relation till finlandssvensk poesi och hur tycker du den skiljer sig från svensk poesi?

– Jag har dålig koll på vad som händer på det finlandsvenska litterära området. Jag har väl läst en del romaner som varit bra. Jag hade bättre koll förr. Typ vad som hände i slutet av 80-talet och början av 90-talet. Jag och Magnus William-Olsson åkte till Helsingfors och träffade och intervjuade en massa poeter, som Tua Forsström och Leif Salmén och Kjell Westö och ett gäng till som var unga och hippa då. Leif Salmén var en roligt typ och jag umgicks med honom på Hydra när jag stötte på honom där. (Lever han?)

Verkar inte som Leif lever. Enligt wikipedia lämnade han vår jord den 19 november 2019…

Tidigare utgivning av Sören Bondeson:

”Sent på förmiddagen”, 1989 Legenda (noveller)

”Lita inte på gryningen”, 1994 Gedins (thriller)

”Besvärjelser”, 1995 Gedins (dikter)

”I skuggan av mörkret”, 1997 Gedins. (thriller)

”Vägarna genom utkanter”, 2000 Wahlström/Widstrand (dikter)

”Rockresan”, 2005 Wahlström/Widstrand (fackbok, coffe-tablebok)

”Till natten lokalt snöfall”, 2007 Bokförlaget Lejd (roman)

”En m3 Jord”, 2011 Bokförlaget Lejd (Diktcykel)

”Konsten att döda, så skriver du en kriminalroman”, 2011 Ordfront förlag (fackbok om skrivande)

”Lögnen är en annan sanning”, 2017 Ordfront förlag (historisk kriminalroman)

”Avdelning 11 D Universum”, 2021 Ordfront förlag (diktcykel)

(Författarfoto: Jan-Åke Eriksson)