Hur svårt är det att ge ut en diktsamling på eget förlag? Det kan man ju fråga sig. Efter att ha gett ut fem diktsamlingar på eget förlag sedan 2017, har jag nu tänkt dela med mig av mina erfarenheter till poeter som vill lära sig lite om detta.

Att ge ut en diktsamling på egen hand är inte alltid en dans på rosor. Kanske mer som en dans på glödande kol. Men finns viljan där, så kommer det såklart att gå vägen. Det första som du bör fråga sig är – Har jag ett manuskript som håller?

Här ska jag direkt gå in med ett spontant råd. Ta kontakt med en eller två poeter som kan poesi. Låt dem ge dig råd och lyssna på råden. Som nybörjare kan det vara lätt att känslorna kring vissa dikter drar iväg så mkt att det är svårt att se alla skönhetsfläckar som gömt sig inuti själva dikthantverket. Men sånt ser ofta de mer erfarna poeterna. Lyssna på dem och blanda inte in för många i processen. För många kockar, så blir det lätt en dålig soppa.

Min nästa fråga till dig är: Varför skiver du poesi? Vill du bli en rik författare som får glänsa i vecko-tidningarna? Glöm poesin isåfall och var med i nån reality-tv eller nåt sånt istället. Få poeter får nån uppmärksamhet – om ens nån speciellt i början av deras karriär och speciellt om diktsamlingarna är utgivna på eget förlag).

När jag började med min första diktsamling Hki Rött så visste jag inte mkt om varken layout eller processen i att ge ut en bok. Det enda jag visste var att boken skulle ut. Det var en viktig bok för mig och jag hade jobbat hårt med dikterna under en lång tid och jag var helt säker på att nåt förlag skulle nappa…men icke sa Nicko.

Däremot var det några kända poeter som gillade manuskriptet (som jag hade mailat och frågat vad de tyckte om manuset) och de tog sig tid att hjälpa mig med frågorna jag hade. Det gav mig kraft att ro projektet i land på egen hand och efter det har mina följande böcker bara rullat på i naturlig takt.

Vad är då ett hållbart manuskript och vad bör man tänka på? Jag tror det viktigaste är att få till en fungerande helhet. Om man jämnför en diktsamling med en bil, så är det ju inte så lyckat om däcken är fyrkantiga när bilen är färdigbyggd. Den lär ju inte köra så många meter därefter. Samma är det nog med diktsamlingar. Helheten måste ju finnas där. Spretar det för mkt så kommer läsaren förmodligen ge upp innan en fjärdedel av boken är färdigläst.

Hur lär man sig den biten då? För min egen del genom att dikta och dikta och dikta. Och att läsa ännu mer. Och att inte ha för bråttom. Låt dikterna lagras i lung ro och du kommer se vad som fungerar och vad som inte fungerar när blicken blir med objektiv med tiden.

När det gäller själva dikthantverket så anser jag att diktande handlar om maximal precision. Allt ska sitta där det ska sitta. Rytmen, språkdräkten och känslan.

Jobba hårt. Skriv mycket och var framförallt inte för hård mot dig själv. Låt inte allvaret och dömandet köra över dina nybörjarbrister så att skaparglädjen blir sänkt i nån bitter sjö. Att dikta är att leva. Bli ett med dikten. Skratta och gråt med den. Om lyriken slår i dina hjärtslag kommer den manifesteras på skärmen eller pappret en vacker dag. Det är jag helt övertygad om.

Sammanfattningsvis. Läs, skriv, läs, skriv, ta kontakt med generösa poeter som diktat ett tag och som kan dela med sig av sina tankar och erfarenheter om lyrikens värld. Putsa och fila och skynda långsamt och när du minst anar det, så har din lyriska skapelse uppenbarat sig framför dig.

Det här var mina spontana tankar ang manuskriptet som helhet. I nästa avsnitt av den här serien tänker jag gå genom layout och finansering av diktsamlingen och diskutera lite om vilka fördelar som finns med att ge ut boken på eget förlag.

Lycka till med diktandet och dina första steg till att ge ut en diktsamling på eget förlag!

/Nicko

(Bild: Pixabay)