Det har blivit dags för ännu en recension av en debuterande poet och denna gång Marie Strömberg (som jag intervjuade för nån vecka sedan) med diktsamlingen ”Hennes uppgång och fall”.

Mina första spontana intryck efter jag läst boken ett par gånger är att jag läst en rätt brutal skildring av ett stort problem i vårt samhälle genom tiderna. Ekström & Garay skriver följande om Hennes uppgång och fall på sin hemsida:

Hennes uppgång och fall tar dig med på en resa genom ett dysfunktionellt förhållande. Från första kyssen, till första hånfulla ordet och första slaget, till flykten genom ångest – och fram till ett nytt liv. Diktsamlingen är skriven i perioder under mer än 20 års tid, och är ett resultat av alla de historier författaren stött på genom sitt engagemang för kvinnors rättigheter.”

Det här är en viktigt diktsamling. Strömberg speglar en fruktansvärd verklighet genom sin vardagsdoftande poesi. Boken är uppdelad i sju kapitel och efter den hoppfulla inlendningen om kärlek och närhet, fallet fort diktjaget från hög höjd och kraschar i en mardrömslik verklighet.

Jag läser en bit in i boken där Strömberg diktar:

”Slå
blå
slå
blå
slå
blå
slå
blå
Slå
Blå-å-å-å!
Så går din hårda sång, natten
lå-å-å-å-å-å-å-å-ng”

Jag får följa med diktjaget från psykisk såväl som fysisk misshandel och ser hur hon transformeras till en allt mer trasig reflektion av den människa hon en gång varit. Det är tragisk läsning och ännu mer tragiskt att det här är en verklighet för många kvinnor i världen.

Jag läser vidare och Strömberg diktar:

”Den allra minsta önskan
hon kan få önska

det allra minsta krav
hon kan få ställa

är att det som hände
aldrig hänt”

Hennes uppgång och fall är en diktsamling som är väldigt rakt på sak – på gott och ont. Ibland blir poesin för övertydlig (vilket jag iof antar är meningen), men jag saknar till och från det mer subtila och symboliska i Strömbergs diktande.

Som en debut är Hennes uppgång och fall dock helt godkänd. Det här är en stark bok, där man kan känna författarens medlidande för det trasiga diktjagets kamp för att bokstavligen överleva både fysiskt och själsligt.

En gnistrande trea i betyg av fem möjliga.