Det där oljudet. Det där sjukliga surrandet. Stickandet. Blodtörstiga kräk som festar på armar och ben.

Mygg. Vad vore somrarna utan myggbett som kliar dagarna i ända? Vad vore somrarna utan vingförsedda minimonster som dricker ens blod?

Visste ni att det finns myggor som heter sorgmyggor. Undrar om de drömmer? Har de en hjärna överhuvudtaget? Måste googla om det…

Fick inget konkret svar direkt av vårt nutida internetorakel. Däremot fick jag veta att myggor är det dödligaste djuret i världen (överför dödliga sjukdomar och virus till människor) och att det finns över 3500 olika stickmyggsarter i världen.

Sedan finns det dyngmyggor och slemrörsmyggor. Vilket underbart arbete det vore att få ge namn åt olika myggsorter.

Tänk er lyrikmyggan. Svävande lätt med blixtrande vingar genom tidens rum som skänker inspiration genom sitt stickande. Poetens bästa kick när inspirationen lyser med sin frånvaro i sommarhettan.

Det pratas ju om att myggen fyller en viktig funktion i näringskedjan, men går det verkligen inte att ersätta den naturliga myggan mot en genmanipulerad mygga som låter behagligt och som inte sticks? Det mesta går väl att fixa hjälp av teknikens under?

Alla dessa funderingar som surrar likt blodtörstiga junimygg runtomkring mig.

Nä, nu ska jag nog ta ett dopp och slåss mot några bromsar nere vid strandkanten.

…visste ni förresten att det bara är bromshonorna som dricker människoblod? Hanarna nöjer sig med tydligen med blommornas nektar…

(Bild från Pixabay)