Hittade några gamla dikter som är opublicerade och tänkte att de kanske gör mer nytta här än i nån bortglömd mapp på datorn. Trevlig läsning…

Sitter vid köksbordet

stirrar på några meningslösa apelsiner

Minns hur jag simmade ut mot kanten

av vår platta jord

för att störta ner från kanten

av vårt kollektiva vansinne

(mina armar blev så tunga)

Sveper det bottenlösa havet

i mänsklighetens vattenglas

dricker och törstar

stilla stormar

vardagsrealism och surmjölk

kavlar upp skjortärmarna

hackar mer lök

tills jag gråter igen

Upptäckte plötsligt

att jag blöder vackra avgrunder, oändliga fartyg

såna som jag täljde

och skickade ut med vågorna

från stranden i min barndom

Ropar hem

Sirius,

Orion

Capella, Aldebaran

(stjärnblodad)

Nu skalar jag potatis

vattnet kokar

skönheten i det enkla

Skriver vidare

Min penna är en skenande vildhäst

över hopplöshetens slätter

Bläcket mitt blod

(Genom stjärnorna talar vi fortfarande med varandra)

Dagdrömmer isbrytare,

vaniljpuddingsrecept

någonting vackert