Det har blivit dags för ännu en recension av en bok från det relativt nystartade bokförlaget Ekström & Garay från Skåne och den här gången tänker jag skriva lite gymnasieläraren och författaren Daniel Sandins färska debutdiktsamling ”Inte Jag”. Men först ska vi kika vad förlaget skriver om boken…

”Inte jag är en samling dikter i vilka den individualistiska nutidsmänniskan konfronteras med sina existentiella grundvalar. Dikterna rör sig i skärningspunkten mellan individ och kollektiv och bildar tillsammans en uppfordrande spegel som reflekterar en och samma fråga: Vem är du?”

Vem är du, vem är jag…ja, så sjöng Arja Saijonmaa på sin hitsingel ”Högt över havet” från det gyllene året 1987 och när det gäller den frågeställningen, så är det väl många som har funderat på det genom tiderna.

När det gäller Sandins diktsamling, så är frågan ofta ställd till oss människor som en enhet genom texterna. Det är rätt rakt på sak som Sandin skriver om ämnen som likgiltighet, maskerad och flyktbeteende.

”Inte jag” är uppdelad i fyra kapitel: 1. Charader. 2. Bravader. 3. Barrikader och 4. Beslut. Titlarna säger ganska mycket om sina innehåll och poesin är ganska enkel, så att det i stort sett är omöjligt att missförstå Sandins budskap.

Jag antecknar en av mina favoritdikter från varje kapitel härnedan, så får ni ett hum om hur Sandin skriver när han diktar som bäst:

Perspektiv

Smärtan igen
som en vän.
En påminnelse:
du lever än.

Mod

Att vara den som ser.
Att våga kliva fram.
Att vara den som ger.
Att vägra vara overksam.

Att våga stå helt ensam.

Att bli någon utan skam.

Smärtpunkten

Det är egentligen inte sparken i parken
trots att han ligger ner.
Det är blickarna som slickar marken
trots att de ser.

Beslut

Tig, tig, tig.
Säg ingenting.
Släck ljuset och blunda.

Det är alltså såna här dikter som speglar likgiltighetens tyranni, som jag fastnat mest för mest i Sandins lyrikdebut. De är som sagt var rakt på sak och väldigt tydliga. När det gäller resten av innehållet i ”Inte jag”, så finns det både rader som jag fastnar för och rader som försvinner lika fort som jag läst dem.

Ibland känns även ”Inte jag” mer som en praktisk uppfostringsbok till den insomande mänskligheten, än en renodlad diktsamling.

Jag saknar till och från lite mer av ett poetiskt djup i boken, men man kan ju inte få allt jämt (bara nästan…). Hursomhelst är ”Inte jag” en intenstiv liten bok där jag kan känna författarens desperata rop eka ut till omvärden genom sidorna – Vakna upp!

Bara det är ju en stor seger: Att skriva med en sådan passion och kärlek för det man tror på, så att ens röst blomstrar upp på sidorna.