Ja och nej. Det var mina första tankar efter att ha bekantat mig med Dagarna är dagsvers av Emil Ahlbertz. Ja, för att det är en ärlig liten diktsamling som målar upp ett porträtt av en man som är bästa vän med poesin. Nej, för att det brister i hantverket till och från.

Jag läser på baksidan av bokpärmen:

”Dikterna i Dagarna är dagsvers är
optimistiska samtidigt som de bär på ett
stort allvar. Vi följer ett jag som med viss
melankoli minns, längtar och drömmer.

Låt dagen vara ett skratt,
ett ogräs som sprider sig
i dina drömmars
trädgård”

När Ahlbertz gästade Lördagssoffan förra året (https://nickopoet.wordpress.com/2019/08/10/nickos-lordagssoffa-63-emil-ahlbertz/) berättade han om att hans diktande är inspirerat av bland annat Pablo Neruda, Rut Hillarp, Michael Strunge och Pia Tafdrup.

Skickliga vägvisare på lyrikens väg om du frågar mig och till en viss del har Ahlbertz lyckats fånga det som dessa poeter har och hade – sin egen röst och det är hans triumfkort i sitt diktande.

Det finns en melankolisk sval humor insvept i de oftast korta dikterna som smyckar Dagarna är dagsvers som jag gillar. Det känns som jag som läsare lär känna Ahlbertz på djupet genom att läsa Dagarna är dagsvers och när han är skriver som bäst diktar han:

”Fotografier bleknar
som en kropp utan sol
Händerna är svalor,
dagarna är dagsvers”

och

”Tystnaden
en befrielse,
en dårskap
en hunger
och törst efter
det ogripbara –

begäret är tydligt
med knäppta händer
fångar du in katedralens
århundranden av böner.”

Så här långt är det väl för Ahlbertz enligt undertecknad. Det är inte så många poeter som jag läst på sistone som får mig att tänka på Tranströmer, så bara där har ju Ahlbertz tagit hem en seger.

Men tyvärr håller inte alla dikterna i boken samma kvalité. En del av texterna känns som halvfärdiga dikter som hänger i luften och väntar på att bli uppburna av någonting mer. T.ex rader som dessa lämnar ett frågetecken i min blick:

”Vem ska hjälpa en
om en plötsligt svimmar
eller halkar i badkaret?

knappast en fyrfota vän.”

eller rader som dessa, som speglar nuets coronatider:

”Köpcentret
är tomt
på butiker,
på folk”

Den här boken har fått mig att inse att man aldrig ska lämna nåt åt slumpen när man skriver en diktsamling. Varje dikt ska kunna bära upp sig själv och samtidigt vara en del av det slott som själva diktsamlingen i sig själv kan vara.

Jag är tacksam över att jag läst Dagarna är dagsvers och jag är helt övertygad om att Ahlbertz är en poet som kommer utvecklas för varje bok han ger ut. Jag kan känna allvaret och glädjen i poesin som speglar hans drömmar och liv i boken jag nyss recenserat och det är ett extraplus i betyget.