Det har blivit dags för ett nytt avsnitt av Lördagssoffan där jag diskuterar poesi med poeter, författare och musiker.

Dagens gäst är författaren och f.d chefen för Wasa teater – Ann-Luise Bertell från Vörå.

Ann-Luise har bland annat skrivit poesi, barnböcker och romaner och är aktuell med romanen Heiman som är inspirerad av gamla släkthistorier från Österbotten.

Välkommen till Lördagssoffan Ann-Luise! Först och främst grattis till alla fina recensioner av din nya roman Heiman. Hade du väntat dig att det skulle gå så här bra för din nya bok?

– Det är alltid svårt att veta, men mina förläggare har varit entusiastiska och jag har nånstans nog tänkt att det kan gå bra.

Vad är poesi för dig?

– Poesi är fantasins värld, där allt är möjligt. Där jag kan hitta nya otänkta tankar.

Du debuterade ju som poet i slutet på nittotalet och har hunnit med barnböcker, noveller, romaner och dramatik. Det här är ett mönster som jag ser om och om igen medan jag intervjuat författare här i soffan. De har börjat med poesi och fortsatt med noveller och sedan med romaner. Tror du att du kommer gå tillbaka dit där du började med poesin i framtiden?

– Jag säger att jag innerst inne är poet, men poesi känns svårare och svårare desto äldre jag blir. Jag skriver nog poesi ännu, men inte lyckats ge ut något. Berättelserna tog över i mitt liv, men försöker i alla böcker ha med nånting som jag kallar poetiskt.

Varför tror du att det är så att poesin känns svårare ju äldre du blir?

– Jag har skrivit renodlad poesi så pass lite.

Om vi tar din nya bok Heiman som exempel. Vilka poetiska element har du försökt få med i den?

– Jag försöker skriva i bilder, hitta ord som är speviella, jobbar poetiskt, egentligen är det inte så stor skillnad kanske? Mera än att prosan ska (oftast) ha en handling.

Vilka är de största ögonblick du mött i poesins landskap?

– Gösta Ågren, Tua Forsström, Eva-Stina Byggmästar och Pia Tafdrup har gett mig stora upplevelser. Men det finns många flera.

Österbotten har ju en hel del poetiska talanger och du är ju även härifrån. Vad har inspirerat och inspirerar ditt författarskap från trakterna?

– Jag älskar landskapet, människorna, berättelserna. Österbotten är mitt konstnärliga landskap.

Om du skulle hamna på en öde ö och bara fick ta med dig tre diktsamlingar, vilka skulle de då vara?

– Jag studerade en gång vid en underbar fakultet, Tua Forsström Men hur små poeter finns det egentligen? Eva-Stina Byggmästar, Rumis lyriksamling.

Framtidsplaner för skrivandet? Några nya försök att skriva poesi igen och väcka poeten inuti dig?

– Jag skulle väldigt gärna skriva poesi och pröva på spoken word poetry.

(Fotograf: Niklas Sandström)