Måndag morgon och klockan är 06:14 och det har blivit dags att skriva veckans första recension som är Vita kommun av Jörgen Lind.

Det här är en bok som är mycket och ännu mer. Det är en mångfacetterad läsupplevelse, där prosapoetiska snöflingor faller ner från himlen och färgar diktlandskapet vitt.

Med handen på hjärtat. Jörgen diktar med storslagen perfektionism genom sidorna i Vita kommun och han känns lika skicklig på att dikta som Clint Eastwood är på att skjuta skurkar i sina westernfilmer. Jag läser inledningsvis i Vita kommun:

”Träden står gröna av träd. Floden rör sig i floden. Floden med
stilla träd, gröna över floden.”

Sedan rullar en poetisk berättelse igång där diktjaget passerar en hunger som inte är är någon hunger, de eterblå väggarna, en resignerad människa som sitter under den blå lampan i köket och skriver som i världens begynnelse och vidare förbi blåklockor och sparvarna som dricker av träden och sedan försvinner.

Vita kommun är fylld av bedårande poesi, som jag kan läsa om och om igen utan att tröttna. Jörgen fortsätter att dikta och en längre bit in i boken läser jag:

”Snö mot tjärpapp. Vinden
i björken nere på gården.
Det krasar under barnets skor
när vi går nedför kullen
vid S:t Pauli kyrka. Löven
som har frusit till hårda
och ointagliga reden
under natten. Vi är i den
ljusa och avklarnade
sången nu.”

Det finns en spretig skörhet som blomstrar upp genom Vita kommuns sidor, som får mig att tänka på gamla svartvita fotografier. Det här är en både sorglig och vacker bok, som rymmer många av livets stigar och jag läser vidare:

”Ett brudpar fotograferas under körsbärsträdet nere vid håll-
platsen. De vita virvlande blommorna, som om de fastnat i en
snöstorm”

Vita kommun är en bok inuti en bok. En röst inuti en röst och dikter inuti dikten. Det är stillsam och storslagen poesi av högsta klass och jag kan inte göra annat än att jämföra Jörgen Lind med nutida favoritpoeter som bland annat Ingela Strandberg, Tua Forsström och Michael Economou.

Jörgen har även gästat Lördagssoffan och intervjun kan ni läsa här:

https://nickopoet.wordpress.com/2019/11/09/nickos-lordagssoffa-72-jorgen-lind/