Tiden flyger förbi och lördagssoffan börjar lida mot sitt slut. Elva månader har passerat sen mitt första besök av poeten Ralf Andtbacka och endast fyra intervjuer kvarstår efter dagens gäst som är poeten och förläggaren Peo Rask.

Peo driver Black Island Books och har även varit redaktör och utgivare för den litterära tidskriften Komma som fanns i början på 2000-talet. Han bor i Luleå och har gett ut uppemot fyrtio böcker sen debuten ”Staden bortom staden” som släpptes 1992 och hans senaste bok ”Robert Smith och jag” har blivit nominerad till Norrlands litteraturpris 2019 för bästa bok utkommen under 2018, kategorin vuxenlitteratur.

 

Välkommen till Lördagssoffan Peo. Hur har poesin påverkat ditt liv?

– Jag vet inte om den så mycket har påverkat mitt liv, däremot mitt skrivande. Att skriva poesi är tillräckligt i sig, men samtidigt är det en ynnest att kunna ta med sig lyriska drag in i andra texter, andra genrer.

Du har gett ut närmare 40 böcker inom olika genrer, varav en hel del diktsamlingar sedan du startade Black Island Books i början på nittiotalet. Hur stor del har poesin varit av alla utgivningar och hur viktig ingrediens har poesin som språk varit i de böcker du gett ut som inte är poesisamlingar?

– Jag har svårt att räkna vilka som är renodlade diktsamlingar eftersom jag ofta blandar poesi med kortprosa. Men förmodligen fem, sex eller sju, beroende hur man räknar. Det är inte så noga för min del.

Hur ser poesiutbudet ut i Luleå?

– Det skulle behövas en fast scen, några som vill dra i det och att arrangemangen är regelbundet återkommande. Vi har ett Resurscentrum för litteratur, initierat av Region Norrbotten, som är under all kritik. Jag önskar verkligen att det såg ljusare ut.

Hur ser du som förläggare på den digitala utvecklingen och diktens framtid i bokformat?

– Mitt intresse av att läsa diktsamlingar digitalt är obefintligt. Däremot lockar sajter som Örnen och kråkan (ornenochkrakan.se) och så kommer jag att följa din. När Tomas Tranströmer fick Nobelpriset i litteratur, köpte många svenska – som vanligtvis inte köper diktsamlingar – hans diktverk. Det visar ett grundläggande intresse för poesi, när den får uppmärksamhet. Men att köpa Nobelpristagares verk är inte vågat till skillnad från att köpa debutanters verk eller att prenumerera på en litteraturtidskrift. Ett problem för diktsamlingar i bokform är att priset i förhållande till andra genrer (läs populärlitteratur) är för högt. Intresset finns, ja. Köpviljan, nja.

Vad utmärker en riktigt bra diktsamling enligt dig?

– Att den berör, stör, fångar och stångar mig.

5 bästa diktsamlingar du någonsin läst?

– Det är svårt att lista bästa diktsamlingar man läst jämfört med dem som betytt mest för en (och som också är jävligt bra). Men så här blir det:

· Michael Strunge: Kristallskeppet
· Verner Boström: Länder
· Britt-Marie Eklund: Lek med skärvor
· Eric Fylkeson: Pojkdockans dikter
· Nils-Åke Hasselmark: Den oroliges sömn. Läppläsarens avsikter 1–3

Avslutningsvis. Skulle du vilja dela med någon av dina dikter från ”Robert Smith och jag” till lördagssoffan?

Vi ska dö, Robert. Det är oundvikligt.
Vi ska dö.
Sing out loud. We all die …
Men vill vi?
Text är text, dikt är dikt.
Som kreativa människor kan vi kittlas av döden.
Många har gjort det före oss.
Please love me
Att bli älskad i livet är att bli sedd i livet.
Du har inga barn, jag har.
Vi kan ha barnbarn på olika sätt
och älska dem för vad de är.
Ersättare för oss.
Texten och dikten är motstånd.
Ett nödvändigt motstånd.
Därför lever vi.
Därför kommer vi en dag att dö.
Just like the old days

Författarfoto: Cato Lein. Med tillstånd att publicera från Peo Rask.