Välkomna till ett nytt avsnitt av Lördagssoffan. Dagens gäst är Elin Willows som debuterade för ett år sen med Inlandet (som också kom samtidigt i finsk översättning, Sisämaa). Elin är född och uppvuxen i Sverige och bor i Vasa där hon jobbar som radiojournalist.

 

Välkommen till Lördagssoffan Elin. Hur viktigt element är den poetiska tonen i din prosa?

– Det beror förstås på hur man definierar en poetisk ton. Språk är jätteviktigt för mig, både rytm och ton och ordval. Det finns de som uppfattar en del av mitt språk som poetiskt, men för mig är det bara skrivande. Jag skriver utan att tänka på regler, tvärtom försöker jag hela tiden påminna mig själv när jag skriver om att jag faktiskt får skriva hur och vad jag vill. Det viktiga för mig, vad det gäller språk, är att det flyter för mig. Att det inte finns ord som sticker ut, som inte passar inte, att tonen och rytmen är genomgående.

Hur är din relation till poesi?

– Jag försöker hela tiden läsa mer poesi. Jag läser mycket romaner men gör aktiva val för att läsa mer annat. Den här månaden har jag tillbringat mycket tid på biblioteket och passat på att gå på upptäcktsfärd i poesin. En del poesi känns som hemma och annan känns som att jag måste utforska mer innan jag blir hemmastadd. Men så känner jag också med en del romaner, och det är skönt att inte vara klar med allt ännu, att det fortfarande finns platser att undersöka.

Vad är riktigt bra poesi enligt dig?

– Som riktigt bra prosa, något som låter mig känns känslor. Något som får mig att känna igen mig själv, och samtidigt lära mig något nytt. Något som överraskar med språket.

Hur många böcker tror du att du har skrivit om…30 år och vad tror du att de kommer handla om?

– Kanske sex stycken totalt. Det jag nästan alltid skriver om är känslor. Konstigt sagt kanske, vem gör inte det? Men för mig är det drivkraften i mitt skrivande. Det och språk, handling är sekundärt. Ett tema som jag ofta återkommer till är ensamhet, det lär märkas också i fortsättningen.

Bästa diktsamling du någonsin läst och varför just den?

– Adrian Pereras White monkey och Linnea Axelssons Ædnan är två exempel på böcker som stannat kvar i mig länge. Just det berättar att de har berört. Båda berättar om erfarenheter jag inte själv kan få annat än genom litteraturen.

Författarfoto: Frank A.Unger. Med tillstånd att publicera av Andrea Svanbäck, Förlaget)