Lördag igen och dags för ett nytt avsnitt av Lördagssoffan där jag intervjuar poeter, författare och musiker om poesi och lyrik.

Idag gästas jag av Mia Mellström från Kalmar som älskar språk och som mamma till tre döttrar och två söner har samlat värdefulla erfarenheter om barns lekfulla lärande. Hon har bl.a. studerat kreativt skrivande, tyska, drama och språkvetenskap på universitetet och har en Bachelor of Art med tyska som inriktning. Dessutom är hon diplomerad lektör och manusutvecklare och skriver själv – allra helst för barn.

Mia är aktuell med ”Koka Poesi – att skriva dikter för och med barn”, en inspirationsbok för alla åldrar och ”Gulnäsa – Äventyr i Spännings-spannen” en ordglad berättelse för barn mellan 6-9 år.

 

Välkommen till Lördagsoffan Mia och trevligt att du har hittat hit! Du har nyligen gett ut boken ”Koka poesi – att skriva dikter för och med barn”. Hur kom du på idén till den här boken?

– Jag hade i stort sett skrivit klart min första barnbok med en avslutande dikt i varje kapitel och var djupt inne i skrivprocessen när Litterära Konsulters utmaning om att skriva en bok och ge ut den på Bokmässan 2018 dök upp. Jag antog utmaningen, väl medveten om att det innebar intensivt arbete. Idéen om att skapa en inspirationsbok för andra som, precis som jag, älskar barnböcker och barnpoesi hade sedan länge rotat sig i mitt inre. Jag samlade ihop en hög dikter och funderade på hur min skaparprocess egentligen ser ut.

Ofta bygger jag utifrån ord och händelser. Meningar poppar upp i mitt huvud. I „Koka Poesi – att skriva dikter för och med barn” har jag försökt ge enkel vägledning till „vem-som-helst-som-har-lust”. Jag vill få bort pretentioner och rädsla som ibland gömmer sig i ordet „poesi” och få läsaren att känna glädje i skrivandet och språket. Själv är jag barnsligt förälskad i ord och ordlekar.

Varför tror du det inte finns så mycket renodlad poesi i barnlitteratur? Poesin tar ju bort alla ramar och föreställningar om ”hur” texten ska fungera. Det borde väl kunna användas mycket mer inom genren?

– Det känns som om många har förutfattade meningar om att poesi skulle vara något högt och onåbart – att den alltid måste ha många lager och vara svårtolkad. Det finns poesi som har sin charm i detta, men jag uppfattar barnpoesi mera som en lek med ord och en lockelse för barnen att själva utforska språket.

Om man använder poesin på det sättet, tror jag att det finns stor potential inom barnlitteraturen. Det finns få vuxna som är så innovativa och nyfikna som barn och det gör dem öppna för nytt och fantasirikt – en perfekt och synnerligen aktiv publik. Poesin kan vara vägen in i en ny värld. Jag har skrivit ett litet rim som förklarar hur jag upplever poesi:

Poesi
är liksom en melodi,
fast utan några toner i.

Det verkar ju som ordet poesi känns väldigt besvärligt eller komplicerat för vissa människor..Att en del läsare nästan tar en omväg för att slippa ta del av den skatt som lyriken kan gömma. Varför tror du det är så?

– Vårt kulturarv innehåller värdefulla skatter och de flesta känner till skalder som vunnit inflytande i vår historia. I skolan har vi väl alla läst poesi och det kanske inte alltid är så enkelt att ta till sig det storslagna mitt i pubertet och tonårsproblem. Kanske har en del av oss fått en olycklig start så att säga. Och för andra, som kanske har varit mer mogna och kunnat ta till sig poesin och förstått dess storhet, kan en överrespekt ha bildats.

Jag menar, att man helt enkelt tror att poesiskrivande bara är till för de mest fantastiska skribenterna. Jag hävdar att olika sorters poesi kan vara fantastisk poesi. Karin Boyes dikter är fantastiska på sitt sätt. Mina dikter kan vara bra bara för att jag mår bra av att skriva dem. Det är ju också fantastiskt, eller hur? Kanske på ett annat sätt, men ändå fantastiskt! Och mångfald är ju modernt idag, så varför skulle vi inte inom diktarkonsten vara öppna för ett nytänkande mångfald?

Hur är din relation till poesi förövrigt? Vilka poeter och diktsamlingar uppskattar du att läsa?

– Jag är språknörd och jag älskar ord som jag upplever vackra. Sammansättningen av olika ord ger en melodi och kanske är det den som fångar mig. Jag är allätare när det gäller litteratur och jag väljer vad jag ska läsa efter humör, ungefär som när jag väljer kläder.

Gav det mersmak att skriva ”Koka poesi”? Kommer nån diktsamling för den vuxna publiken framöver från dig månntro?

– Man vet aldrig, men just nu har jag två barnboksmanus på gång. De innehåller inte direkt poesi, men en hel del språkglädje finns ändå gömd mellan raderna.

(Författarfoto: Karin Enge Vivar. Med tillstånd för publicering av Mia Mellberg)