Karin Sandqvist har i hela sitt liv arbetat utifrån musiken och här får hon presentera sig själv innan hon får svara på några frågor till min Lördagsoffa.

– Jag sjöng innan jag lärde mig att tala, berättade mamma för mig. Att läsa böcker är ett livselixir. Ännu idag ligger det åtminstone fyra böcker på nattygsbordet, berättar Karin. Poesin kom med visorna. ”Du som har mitt hela hjärta” är enligt Svenskt Visarkiv uppteckad första gången år 1594. Den fanns i mamma Astrids svarta vaxdukshäfte från ungdomstiden. Vishäftet var en guldgruva för unga Karin, som hade greppat gitarren och sjöng och spelade på fritiden. Helst skulle det vara historier och spännande berättelser.

Hon debuterade med ”Möte i monsunen” av Evert Taube. 17 strofer. Olidligt spännande! Från Bellman – Taube – Vreeswijk går en röd tråd av fantastiska visor! När det blev aktuellt att ge ut sin första skiva, valde Karin att läsa Nils Ferlins samlade dikter. Då hände något märkligt: vissa dikter gömde på en melodi! – När jag läste dikten, hade den melodi – eller så hade den inte någon melodi, berättar Karin. – Jag sov på saken. Om melodin fanns kvar nästa morgon, var den tillräckligt bra för att spara. Jag har fem Ferlintonsättningar på min första cd.

– När jag flyttade tillbaks till Vasa efter 15 år i Sverige, ville jag fortsätta att göra skivor, eftersom jag hade grundat en egen firma Wasatactus, och visste att jag skulle få spelningar om jag producerade nytt material, säger Karin. Sagt och gjort! Hon läste igenom Lars Huldéns dikter och uppvaktade honom på hans 80-års dag med en pinfärsk skiva ”Den varma kretsen”.

Sedan ringde författaren Yvonne Hoffman upp Karin och frågade henne om hon hade tonsatt något för barn. – Nej, men jag kan ju försöka, svarade Karin. Resultatet blev en cd med tillhörande nothäfte ”Tacka vet jag en rejäl biff, sa Draken”. Poesin blev musik. Karin fick 2006 frågan om hon ville bli ordförande för Tondiktarna, en förening med poeter från hela Svenskfinland. Det ville hon, och när föreningen lades ner 2008, beslöt Karin att göra en cd på de dikter som hade melodi mellan raderna. Jan-Erik Elfving tonsatte också några dikter, och tillsammans gav de ut skivan ”Kärleken” som en dokumentation över Tondiktarna. Föreningen gav också ut Diktantologi 4.

 

Där ser man! Väkommen till Lördagssoffan Karin och tack för en mångfasetterad presentation av din kulturella bakgrund. Hur ser utbudet ut 2018 när det gäller visor runt om i Svenskfinland och Sverige?

– Det finns vissångare, som har producerat både text och musik i Finland, t.ex. Tom Gardberg, Henrik Huldén, Barbara Helsingius, Bosse Österberg. I Sverige är utbudet mycket större, eftersom svenska är majoritetsspråk. Visfestivalerna betyder mycket för visans överlevnad. På Visskolorna i Kungälv och i Västervik (Sverige) utbildas hela tiden nya vissångare, så jag är hoppfull när det gäller utbudet. Man skall också tänka på att hålla de gamla visorna levande: Birger Sjöberg, Nils Ferlin, Dan Andersson etc.

Kan man skriva om vad som helst i vismusik eller vilka regler finns det inom genren?

– Man kan skriva om vad som helst. Dagens visor är mera personliga än gårdagens, som ofta innehöll naturlyrik och kärlek på avstånd. Längtan.

Vad tycker du om lyrikutbudet i dagens musikutbud? Det måste ju låta skränigt ur en vissångerskans verklighet?

– Jag sjunger helst ballader, som berättar en historia, eller kärlekslyrik, Kyssande vind av Hjalmar Gullberg tonsatt av Ging Kutschbach är en av mina älsklingsvisor. Men Cornelis Vreeswijks samhällskritiska visor tilltalar mig också. Jag sjunger t.ex. Somliga går med trasiga skor. Blir det för skränigt, är det inte längre en visa. Definition: en visa är en tonsatt dikt som framförs i ett anspråkslöst sammanhang. Alltså musiken får inte överrösta texten.

Vad tycker du om renodlad poesi? Den är väl rätt närbesläktad med visan?

– Utan poesi ingen visa. Poesin får gärna ha en inbyggd rytm. Då är den lättare att tonsätta. Jag känner diktare, som nynnar på en bekant melodi när de skriver. Då är rytmen där direkt. Ofta är rimmad poesi lättare att tonsätta än orimmad, men dikterna av Lars Huldén, som finns på min skiva ”Den varma kretsen” är ofta orimmade.

Avslutningsvis. Hur ser visans framtid ut enligt dig? Överlever den maskinmusikens frammarsch i högtalarna?

– Jag tror att det alltid kommer att finnas en situation där visan är överlägsen maskinmusiken. Den intima lilla kretsen där var och en lyssnar aktivt och den som vill framför en visa. Se på Visans Vänner föreningarna. Evert Taube med vänner grundade Sällskapet Visans Vänner 1936. Idag finns det närmare 80 Visans Vänner sällskap runt om i de nordiska länderna. Visan i Norden har en motsvarighet i franskans chanson. Andra länder är kanske inte så intresserade av sången i det lilla formatet.

Författarporträtt: Jan-Erik Elfving. Med tillstånd av Karin Sandqvist