Dagens gäst i Lördagssoffan är Tomas Karlsson som är musiker och kompositör/ låtskrivare och jobbar som instrumentpedagog i Kristinestad. Han undervisar i gitarr, ukulele, elbas, piano, trummor och ensemblespel.

Tomas har även gett ut en skiva med egen musik och hans andra cd kommer mycket snart. Han är verksam som estradpoet och uppträder gärna med sin poesi när tillfälle ges. Han anordnar också själv poesiläsningar under namnet Poetry Open Mic – i Kristinestad, Jakobstad och Vasa.

 

Välkommen till min soffa Tomas!  Hur ser det poetiska klimatet ut i Kristinestad november 2018? 

– Vi har en del väldigt duktiga poeter i Kristinestad, t.o.m. Kurt Högnäs bor här. Och Axel Hanses, som har blivit ett stjärnskott i Vasa, är ju härifrån. Men jag tycker att återväxten just i Kristinestad känns klen. Det upplevs helt enkelt inte som ”inne” och hippt med poesi bland yngre här. Och då är ju poesi i allra högsta grad inne och hippt numera –åtminstone estradpoesi – men vi har väl inte fattat det i Kristinestad ännu?

Men vi ska hoppas på ett uppvaknande även i Kristinestad. Jag kommer att anordna min andra Poetry Open Mic här 28.11. och då kommer utöver mig själv bl.a. Rickard Eklund att uppträda. Och han borde ju dra en del publik tycker jag.

Vad fick upp dina ögon för poesi från första början och hur viktig del har poesin varit i ditt liv?

– Jag har hela mitt liv varit fascinerad av litteratur/ ordkonst. Jag läser mycket och det har jag gjort ända sedan jag var liten, främst prosa. I skolan var jag ofta den vars texter lästes upp inför hela klassen. Och det var ju pinsamt så jag bara ville sjunka genom golvet. Jag vann också första priset i en skrivtävling när jag gick i gymnasiet och jag fick uppsatsen publicerad och min bild i tidningen och allt. Ingetdera av dessa fenomen kändes ju speciellt bra då – nu skulle jag nästan ge min ena arm för nånting liknande, haha.

Mitt intresse för poesi kom nog via låttexter i och med att jag har varit väldigt aktiv musikskapare och -lyssnare hela mitt liv. Nu när jag börjat skriva mera aktivt känns det att jag har hittat mitt format i poesin. Jag sitter absolut inte och hyser några drömmar om att skriva en roman eller ens noveller eller essäer utan det är poesi som känns som min grej.

Jag upplever också omedelbarheten i att skriva poesi som helt underbar. Jag har under många år varit frustrerad över att processen då jag skriver musik är så lång. Det går ofta flera år mellan det att jag skriver en låt och det att den är inspelad och utgiven. När jag skriver dikter får jag däremot väldigt snabbt nånting sagt/ uttryckt och jag får också mina dikter publicerade och lästa. Dessutom är jag vad poesin beträffar inte beroende av andra utan jag är verksam som estradpoet och jag kan helt själv framföra mina dikter inför publik.

Du sysslar ju mycket med musik. Vilka är skillnaderna när du skriver lyrik till din musik och när du skriver poesi? Är det lättare eller svårare att skriva en bra text till en låt eller en dikt som ska bära sig själv?

– Både att skriva låttexter och att skriva poesi har sina egna svårigheter. När det gäller låtskrivande är det alltid texterna jag har fått kämpa med. Musiken kommer enkelt för mig och sen får jag kämpa hårt för att få till texter jag är nöjd med. Det är väl därför all musik jag har gett ut på skiva och Spotify hittills är instrumental? Och jag har skrivit 150-200 låtar totalt som finns kvar och bara knappt 20 av dessa har en text.

Just nu fascineras jag av friheten jag upplever när jag skriver poesi. Jag har ju sysslat med musik i över 40 år och där känns det mera som om jag har en tvångströja på mig. Man fastnar lätt i vissa former – för mig som har lyssnat mycket på jazz är det lätt att falla in i klassiska former för jazzkomposition som t.ex. AABA eller ABAC eller poplåtsformler som vers – refräng – brygga – refräng eller vers – för-refräng – refräng – brygga – refräng. Alla skriver ju såna låtar, men när man har gjort det i närmare 40 år kanske man vill göra nånting annat?

Vilka sätt använder du för att nå ut med din poesi? Du har ju en egen hemsida där du publicerat dikter, men förutom den?

– Jag tycker att det är viktigt att vara verksam som estradpoet och jag uppträder gärna med min poesi. Jag har i år bl.a. uppträtt på Vasa LittFests open mic, Humlefestival och Bottenslam. Jag var svenskspråkig presentatör på Vasa- uttagningen till finländska mästerskapen i Poetry Slam i år. Jag anordnar också själv poesiläsningar under namnet Poetry Open Mic – i Kristinestad, Jakobstad och Vasa.

Jag skickar också regelbundet in mina dikter till tidningar. Det är svårt att bli publicerad i poesitidskrifter har jag märkt. Jag förstår att det är många som skickar in dikter, men lite tycker jag mig också känna av en tråkig snobbism. Det känns lite som om man inte har en chans att få ens en enda dikt publicerad om man inte har gett ut flera diktsamlingar eller är professor i litteraturvetenskap, helst ska båda dessa kriterier vara uppfyllda.

Men jag ger inte upp och jag har fått en dikt publicerad i Kuriren och tre dikter i den svenska tidningen ÅSS Emellan. Jag har fått stipendium för att ge ut min första diktsamling och den kommer att komma ut mycket snart. Jag har skickat manuskriptet till flera förlag och nappar inget av dem så låter jag mig inte stoppas utan då ger jag ut min diktsamling själv.

Avslutningsvis. Vilka textförfattare och poeter har inspirerat dig som mest genom tiderna och varför just de?

– Olivia Bergdahl för att hon har så härligt flyt i sina texter. Hon rimmar ju helt hejdlöst och sanslöst och hon gör det med stil. När jag började skriva poesi trodde jag att det är ute att skriva på rim. När jag hittade Olivia blev jag förlöst och insåg att det är det verkligen inte. Bosse Hellsten för att han skriver precis som han vill och inte tänker ”Kan man skriva såhär?

Är detta poesi?”. Malte Persson för hans humor – speciellt i hans senaste diktsamling ”Till dikten”. Bruno K. Öijer för ”svartrockar”- stämningen han förmedlar. Jag skriver ju inte alls som han, men han inspirerar mig. Karin Boye för glädjen och smärtan i att leva som jag känner i hennes poesi. Edith Södergran, ja vad ska jag säga om henne? Det känns som att vad jag än säger så förminskar jag henne bara, orden räcker helt enkelt inte till, så kanske jag bara får säga att hon är en viktig förebild och inspirationskälla? Arthur Rimbaud för hans råa begåvning. Det känns fullständigt ofattbart när man får ta del av vad han skrev som 16-20-åring.

Leonard Cohen har jag gillat väldigt länge. Jag upptäcker att han växer för mig – jag börjar beundra hans texter bara mer och mer med tiden. När det gäller låtskrivare finns det hur många som helst. En som jag gärna lyfter fram är Paddy McAloon, som har ett band som heter Prefab Sprout.

Prefab Sprout har aldrig varit riktigt stora, men de har funnits sen 80-talet och gett ut 10 album. Paddy McAloon skriver bra låtar med väldigt intelligenta texter och refererar ofta till litteratur – allt från klassiker ur världslitteraturen till Bibeln.

Om jag ännu får tillägga en sak som inte direkt är ett svar på nån av dina frågor  (Ja, det får du) så vill jag gärna nämna att jag vill jobba för att lyfta fram poesin och öka dess synlighet.

Jag har grundat en facebook-grupp som heter ”Estradpoesi Österbotten / Lavarunous Pohjanmaa” som jag hoppas att alla som är intresserade av estradpoesi och poetry slam går med i. Som jag redan nämnde anordnar jag själv poesiläsningar under namnet Poetry Open Mic – i Kristinestad, Jakobstad och Vasa. I Jakobstad 25.7. hade vi 8 poeter som läste sina dikter och ca 70 personer i publiken. 70 personer i publiken – det är inte ofta jag har det som musiker!

(Författarfoto: Petter West. Med tillstånd av Tomas Karlsson)