Lördagssoffan är tillbaka efter ett minimalt sommarlov och dagens gäst är psykoterapeuten & poeten Curt West som bland annat har gett ut diktsamlingarna Ritaren, Taecken & Vändkrets.

Det har gått en hel del år sen Curts senaste boksläpp för ca ett decennium sedan och har han månne nåt nytt på gång?

Förutom den frågan undrar jag givetvis hur Curt utifrån sin yrkesroll ser på poesi som hjälpmedel för människor som brottas med ångest eller andra psykiska åkommor…

Välkommen till min lördagssoffa Curt. Det pratas ju en del om att folk som sysslar med konst överhuvudtaget har ångest eller nåt annat de lider av och använder t.ex poesin som en ventil för sina sjukdomar. Hur mycket tycker du det stämmer utifrån ditt yrke som psykoterapeut?

– Var det Kierkegard som sa det där om ångest och skapande? De som känner stor ångest brukar sällan ha ork att producera särskilt mycket men ordet Weldschmerz är kanske mera korrekt? Jag tror att man måste känna för att skapa läsvärd poesi men all litteratur har väl knappast samma grund?

Så är det ju. Du har ju skrivit en diktsamling som heter Glad och det är ju en titel som sticker ut på poesihyllan. Tycker du att poeter  är för gravallvarliga och har svårt att se utanför det melankoliska diktlandskap som ofta tornar upp inom poesin?

– Poeter kan ju vara hur lekfulla som helst men det är kanske inte det genren är mest känd för och mina dikter har beskrivits som rätt svarta. Men det blir svårt att vara glad hemskt länge om man ser längre än till de klassiska poetiska motiven (herededikter). Skall inte poesin ta ställning till historia, människan, moralfrågor mm? Poesin skall vara ett destillat av livet, ett koncentrat och då blir det ibland rätt mörkt.

Du har ju hunnit med några diktsamlingar under åren, men även reseskildring från Afrika vid namn ”Berättelser från stenbocken vändkrets” som kom ut för ca tio år sedan. Sen har det varit rätt tyst från dig. Har du någon ny diktsamling på gång och hur tycker du poesiklimatet ser ut i svenskfinland nuförtiden?
– Om jag säger ngt om vad JAG tycker om förlagsklimatet i Svenskfinland så publicerar du knappast det här. I korthet: Det finns för få aktörer, för få lektörer av rang, för få kritiker, för få förlagssekreterare som tex Johannes Salminen i tiden eller Tua Forsström -det var människor med stil och karaktär. Det har kanske varit tyst men jag har inte slutat skriva, just nu jobbar jag med manuset till en barnbok -men tyvärr vill inte tiden riktigt räcka till.

Du sysslar ju tydligen även med biodling. Det låter rätt poetiskt. Är det det?

– Biodling ser jag som mera zen-lik, kräver koncentration och att man tömmer sig på stress -annars påverkar man bina och straffet kommer bums! Men visst finns det väl någott lyriskt över att vara så nära naturen. Så är det även med jakt vilket är en av mina stora passioner (ÅU och några andra valde att inte recensera min reseskildring pga moralfrågor kring jakt…suck, ankdammen är trång(synt))

Vilken diktsamling har betytt mest för dig av alla dina böcker och varför?
– Ritaren. Den uttrycker saker som jag då just funderade mycket på tex skapande, moral, frihet. Och så skrev jag utkastet i ett kör, det tog en halv dag och det var en mäktig känsla.

Vad har poesin tillfört till ditt liv och vilka poeter gillar du att läsa?
– Poesin har gett mig en kanal att uttrycka mig igenom och i det fall att jag kunnat ge läsaren något så är jag glad. Har läst mycket Lorca, Cohen, Ginsberg, Ekelöf…det blir många. Delar av Jim Morrisons texter har en schamanistisk karaktär som alltid tilltalat mig, Dylan kan också vara vääldigt fin. Dikt och musik är för min del sgs identiska och just nu är det musiken som får ta större plats (lyssnar). Det går mycket i vågor. Liksom skrivandet.

Tillbaka till psykoterapin. Tror du att man skulle kunna använda sig av poesi som ett hjälpmedel inom psykoterapin i framtiden, för att få mer förståelse och klarhet i patienters mentala hälsa?

– Det har jag gjort redan länge om patienten är lagd åt det hållet. Allt skapande kan användas i terapi -och skall användas ifall man har det intresset. Det är viktigt att hitta ”rätt” terapeut som använder sig av de uttrycksformer som passar just den människan.